64 000 kronor i böter för "speedbåtsföraren"

[Brendan]

http://www.seniorseglarna.se/00-filer/2011_2.htm






.

[peterh]

Han kom undan billigt !

Om motorbåtsgalningen klarade sig från finkan borde man i alla fall
förverkat båten så han inte kan köra på någon annan med den.

.

[Brendan]

Han kom undan billigt !

Om motorbåtsgalningen klarade sig från finkan borde man i alla fall
förverkat båten så han inte kan köra på någon annan med den.

.

100 dagsböter à 640 kronor. Billigt? Kanske. Vi får väl se om domen överklagas. Försvarsadvokaten tryckte hårt på att det var jullen som var väjningsskyldig.
Jag pratade med den åtalade, Åhlund, i pausen och frågade om han hade genomgått en ordentlig synundersökning. Det hade han inte. Det hade hans försvarare tydligen
inte heller tänkt på. Kanske sådde jag ett frö hos honom. Han blev klart intresserad i alla fall. Synfältsförändringar kan komma smygande utan att man själv tänker på det, förrän det är för sent.

Det var en fruktansvärt tragisk olycka. Man kan inte annat än tycka väldigt synd om båda parter, Akervall för att han får gå med kryckor resten av livet och Åhlund för att ha orsakat olyckan. Han var fullständigt förkrossad och sade sig aldrig ha råkat ut för minsta incident tidigare, trots att han kört stora motorbåtar i hela sitt liv.




.

[S-B A-son]

...
Jag pratade med den åtalade, Åhlund, i pausen och frågade om han hade genomgått en ordentlig synundersökning. Det hade han inte. Det hade hans försvarare tydligen
inte heller tänkt på. Kanske sådde jag ett frö hos honom. Han blev klart intresserad i alla fall. Synfältsförändringar kan komma smygande utan att man själv tänker på det, förrän det är för sent..

En smygande synfältsförändring kan ju möjligtvis vara en förklaring till att Åhlund inte uppmärksammat jullen, men någon skillnad i ansvarsfrågan gentemot tingsrättens dom lär det ju förhoppningsvis inte ge upphov till.

mvh Sven-Barry

[Brendan]

...
Jag pratade med den åtalade, Åhlund, i pausen och frågade om han hade genomgått en ordentlig synundersökning. Det hade han inte. Det hade hans försvarare tydligen
inte heller tänkt på. Kanske sådde jag ett frö hos honom. Han blev klart intresserad i alla fall. Synfältsförändringar kan komma smygande utan att man själv tänker på det, förrän det är för sent..

En smygande synfältsförändring kan ju möjligtvis vara en förklaring till att Åhlund inte uppmärksammat jullen, men någon skillnad i ansvarsfrågan gentemot tingsrättens dom lär det ju förhoppningsvis inte ge upphov till.

mvh Sven-Barry

Så sjukdom är ingen förmildrande omständighet, menar du? Om kollisionen hade berott på att Åhlund fått en hjärtinfarkt och därför förlorat kontrollen över båten, skulle det "förhoppningsvis" inte heller ha gjort någon skillnad i ansvarsfrågan? Eller är det skillnad på sjukdom och sjukdom? Var går i så fall gränsen?

[Anders S]

Nu har ju Åhlund fåt 100 dagsböter (jag uppfattar det som ganska mycket) för vållande till kroppsskada och vårdslöshet i sjötrafik. Det betyder (jag har inte läst domen, man kan se hur rätten resonerat i detalj där) rimligen att han fått den huvudsakliga skulden för olyckan, men det kan ju mycket väl ha vägts in att julle hade den formella väjningsskyldigheten. Ingetdera av brotten vållande till... och vårdslöshet... är sk uppsåtsbrott, utan man har bedömt skulden efter hur en normalvettig människa skulle ha tänkt och agerat. Att köra så fort och med så dålig uppsikt att man inte ser jullar framför stäven är inte OK. Varför man inte sett jullen spelar mindre roll.

Om man skulle drabbas av en hjärtinfarkt eller en hjärnblödning (man kan ju bli mer eller tillfälligt blind av en sådan) eller något annat totaldiskvalificerande skulle det nog kunna påverka brottsbedömningen, men det kan också vara viktigt att ha skuldfrågan utredd för att försäkringsbolagen skall kunna betala.

Skulle tingsrättens dom ändras blir det nog bara straffmätningen och skuldfördelningen mellan båtarna som kan bli justerad. Någon rätt att kollidera ger liksom inte sjövägsreglerna.

Domen är dock intressant för oss allihop, eftersom få segelbåtar har fart- och manöverresurser för att aktivt kunna göra så mycket även om man går för motor och är väjningsskyldig.

[Seawolf]

Så sjukdom är ingen förmildrande omständighet, menar du? Om kollisionen hade berott på att Åhlund fått en hjärtinfarkt och därför förlorat kontrollen över båten, skulle det "förhoppningsvis" inte heller ha gjort någon skillnad i ansvarsfrågan? Eller är det skillnad på sjukdom och sjukdom? Var går i så fall gränsen?

Tja, möjligen kan man se på denna fråga ungefär som försäkringsbolagen ser på skador. Försäkringen gäller för plötsligt inträffande skador, men inte sådana som gradvis framträder.
Så sjukdomar som kommer krypande gradvis är INTE förmildrande, de skall man ha med som faktor i sitt omdöme, medan plötsliga dito som hjärtinfarkt osv skulle vara det.

[Brendan]

Så sjukdom är ingen förmildrande omständighet, menar du? Om kollisionen hade berott på att Åhlund fått en hjärtinfarkt och därför förlorat kontrollen över båten, skulle det "förhoppningsvis" inte heller ha gjort någon skillnad i ansvarsfrågan? Eller är det skillnad på sjukdom och sjukdom? Var går i så fall gränsen?

Tja, möjligen kan man se på denna fråga ungefär som försäkringsbolagen ser på skador. Försäkringen gäller för plötsligt inträffande skador, men inte sådana som gradvis framträder.
Så sjukdomar som kommer krypande gradvis är INTE förmildrande, de skall man ha med som faktor i sitt omdöme, medan plötsliga dito som hjärtinfarkt osv skulle vara det.

Detta är ett hypotetiskt resonemang. När du skriver att det skulle vara skillnad på plötsliga sjukdomsutbrott och sjukdomar som kommer smygande gradvis, vad stöder du dig på då? Du måste ge exempel på vad du menar. Vilka sjukdomar räknas och vilka räknas inte? Var går gränsen?

Hjärtinfarkt anser du alltså vara godkänt skäl för frikännande men en helt okänd synfältsinskränkning skulle inte vara skäl för frikännande, nej inte ens räknas som förmildrande omständighet? Tror du på det själv?



.

[peterh]

Yrkesmässiga förare (piloter) är skyldiga att genomgå periodiska läkarkontroller. Upptäcks
något som försämrar möjligheten att "framföra fordonet" så blir man avstängd.

Privat-Bilförare har tyvärr ännu inte denna skyldighet, men det är knappast en
förmildrande omständighet att man inte upptäckt en synförsämring. Samma sak
borde gälla för båtförare, även om det inte finns krav på förarbevis så
finns ett indirekt krav att "man är kapabel att framföra". Är man halvblind är det rimligt
att hålla så låg fart att man kan stanna på "halva överblickbara distansen".

Akuta tillstånd (hjärtinfarkt eller liknande) kan man inte förutsäga, därför har man inget
rättsligt ansvar vid ett tillbud.

[Brendan]

Yrkesmässiga förare (piloter) är skyldiga att genomgå periodiska läkarkontroller. Upptäcks
något som försämrar möjligheten att "framföra fordonet" så blir man avstängd.

Privat-Bilförare har tyvärr ännu inte denna skyldighet, men det är knappast en
förmildrande omständighet att man inte upptäckt en synförsämring. Samma sak
borde gälla för båtförare, även om det inte finns krav på förarbevis så
finns ett indirekt krav att "man är kapabel att framföra". Är man halvblind är det rimligt
att hålla så låg fart att man kan stanna på "halva överblickbara distansen".

Akuta tillstånd (hjärtinfarkt eller liknande) kan man inte förutsäga, därför har man inget
rättsligt ansvar vid ett tillbud.

Åhlund körde inte yrkesmässigt, så han hade ingen skyldighet att syntesta sig.

Om man är halvblind, så märker man det nog. Men det är inte alls fråga om det.

Det mesta tyder på att Åhlund har varit ouppmärksam och haft sikten skymd av båtens förskepp. Fru Åhlund nämnde vid första förhöret att "båten stod upp". Detta uttalande tog hon tillbaka i rättegången.

Men i rättvisans namn tycker jag det är rimligt att man "vänder på alla stenar" och även frågar sig om det kan vara fråga om ett synfel. Alla, inklusive Åhlund, är närmast ur stånd att förstå hur det var möjligt att undgå att se jullen på öppet vatten i god sikt. Men om man, utan att ha en aning om det, har råkat ut för en inflammation i ögat och näthinnan har skadats inom ett litet begränsat område, kan man ha fått en bestående synförändring. Såväl inflammationen som läkningen och synfelet kan ske utan att man märker någonting. Man tror att man har samma fullgoda syn som man alltid har haft. Det är ofta en ren slump om man upptäcker synfelet, innan en olycka sker. Det krävs en mycket noggrann specialkontroll hos ögonläkare, om en sådan skada på näthinnan ska kunna konstateras. Vid vanliga rutinkontroller av den typ som du nämner, upptäcks de definitivt inte.

Utan denna specialundersökning av synen, är inte jag beredd att med säkerhet döma Åhlund för vårdslöshet. Om det skulle visa sig att han faktiskt skulle ha en synfältsinskränkning på vänstersidan av vänster öga, så borde han frias helt från vållande.

Det finns i så fall ingen som kan ställas till ansvar för olyckan. Akervall går under alla förhållanden fri, även om han var väjningsskyldig enligt sjövägsreglerna. Vad han än hade gjort, hade han inte kunnat hindra kollisionen.



.

[Anders S]

"Jag hade dålig syn utan att veta om det, därför skall jag inte straffas för att inte hålla god utkik" låter ju inte helt vattentätt, eller hur?

Det vi har här är sk aktsamhetsbrott. Där behövs inget uppsåt, utan aktsamheten bedöms efter en skala där en "vettig människas goda omdöme" blir en utgångspunkt. Det Brendan tänker på avseende ursäkter är då vi talar om uppsåtsbrott, men vållande till kroppsskada och vårdslöshet är inte sådana brott. En "vettig människa" går normalt på synkontroller om man har synbesvär. Det är inget brott att låta bli, men om man drar upp detta som en förklarande ursäkt (det kan mycket väl vara en anledning) kommer man inte så långt.

[stangen]

...
Jag pratade med den åtalade, Åhlund, i pausen och frågade om han hade genomgått en ordentlig synundersökning. Det hade han inte. Det hade hans försvarare tydligen
inte heller tänkt på. Kanske sådde jag ett frö hos honom. Han blev klart intresserad i alla fall. Synfältsförändringar kan komma smygande utan att man själv tänker på det, förrän det är för sent..

En smygande synfältsförändring kan ju möjligtvis vara en förklaring till att Åhlund inte uppmärksammat jullen, men någon skillnad i ansvarsfrågan gentemot tingsrättens dom lär det ju förhoppningsvis inte ge upphov till.

mvh Sven-Barry

Så sjukdom är ingen förmildrande omständighet, menar du? Om kollisionen hade berott på att Åhlund fått en hjärtinfarkt och därför förlorat kontrollen över båten, skulle det "förhoppningsvis" inte heller ha gjort någon skillnad i ansvarsfrågan? Eller är det skillnad på sjukdom och sjukdom? Var går i så fall gränsen?

Tvärsom borde sjukdom vara en försvårande omständighet. Om man trots sjukdom (konstaterad eller ej) fortsätter att hålla (för) hög fart utsätter man sig själv och andra för risker. Per definition vårdslöst. Man bör och skall anpassa fart till rådande förhållanden och omständigheter (dimma, synsvaghet, hjärtklappning, ålder eller baksmälla). Bortförklaring!

[Nautihamstern]

http://sv.wikipedia.org/wiki/Blinda_fl%C3%A4cken

Ponera att ena ögats synfält skymdes av en rutram el. dyl....

[bosseh]

Man är skyldig att hålla alltid hålla utkik och brister man i det skall man dömas. Den som har utkik ska ha tillfredsställande syn och hörsel. Några ursäkter finns inte.
Sen missar man ibland, i trafiken sker det dagligen incidenter där man helt enkelt inte ser något som dyker upp om det sen är 70-skylt eller cyklist, "var f-n kom den ifrån?".
Domen kan var tänkvärd för den som funderar på att "råka segla över" någon vattenskoter eller liknande i sommar.
I detta fallet har åklagaren valt att åtala föraren av den snabbgående motorbåten.
Föraren av den andra båten har inte åtalats trots att att denne också brustit i utkik och dessutom underlåtit att väja.

[Anders S]

I detta fallet har åklagaren valt att åtala föraren av den snabbgående motorbåten.
Föraren av den andra båten har inte åtalats trots att att denne också brustit i utkik och dessutom underlåtit att väja.

Här skulle jag vilja läsa domen först. Men det hela påminner ju (transponerat från båtsammanhang) om en bilförare som kör över en handikappmoped.

Det är omständigheterna som avgör, hade julleföraren seglat över och skadat ett optimistseglande barn (kanske med hänvisning till att "jag såg inte...) hade denne säkert blivit fälld på ungefär samma sätt. Det är svårt att angripa domen, för det är helt rimligt att att ställa krav på uppsikt till sjöss och det allmänna förbudet att kollidera högre än regler om vem som skall väja. Det betyder inte att julleägaren bedöms felfri och utan skuld, utan kanske bara att åklagaren ansåg att livstids kryckor var anledning nog att inte gå vidare.

Däremot kan man få en viss bäring på en annan "favorit i repris" - fartyget som körde vägen fram trots väjningsskyldighet mot en upprörd segelbåt. "Jag såg båten men brydde mig inte" är ju än mer hårresande än "Jag såg inte båten innan kollisionsögonblicket". Av detta följer möjligen att det inte räcker att köra som en stolle, utan att något skall hända också. Kanske föga överraskande.