Kustbevakning och Sjöpolis

[Torsten på Kössö]

Jag läste i gårdagens SvD om att KBV och Sjöpolisen var sura på MRCC för att de inte blev larmade vid olyckor och haverier så att de kunde gå ut med sina enheter - inte för att i första hand kunna medverka i sjöräddningsverksamheten - utan för att säkra bevis om eventuell brottslighet till sjöss (läs sjöfylla). Jag tycker att dessa myndigheter, som ju ingår som enheter vid sidan av SSRS, Sjöfartsverket och lokala räddningstjänster, i den av Sjöfartsverkets administrerade svenska sjöräddningsorganisationen, kunde tänka sig att a) ha kontinuerlig passning av VHF kanal 16 och b) ha en beredskap och bemanning så att man kan gå ut och hjälpa till i sjöräddningsarbetet och tillika - om anledning finns - säkra bevis om eventuell brottslighet. Men vadå?, sitta på sina "rôvar" (ursäkta uttrycket) och vänta på att bli uppringda av MRCC, vad liknar det??

[Calle C]

Vad det liknar?

Jo ett helt normalt statsverk.....

[Madicken]

Polisen och kustbevakningen vill vara med på räddningsuppdrag. Det är deras främsta och mest givande uppdrag. Kanal 16 på vhfén är i princip alltid på men väldigt många av larmen går endast ut till SSRS-personalens personsökare. Detta gör att de "statliga" tjänstemännen oftast inte vet vad som inträffat.

[Anders S]

Polisen och kustbevakningen vill vara med på räddningsuppdrag. Det är deras främsta och mest givande uppdrag. Kanal 16 på vhfén är i princip alltid på men väldigt många av larmen går endast ut till SSRS-personalens personsökare. Detta gör att de "statliga" tjänstemännen oftast inte vet vad som inträffat.

Nu kom sig nog diskussionen av att polis och KBV ville bli larmade också därför att de ville vara på plats för att säkra bevis (det brukar betyda "ta blodprov".) Sjöräddningen ansåg att det skulle kunna innebära att man tvekade att larma om man hade dåligt samvete.

[morg]

Jag tycker att dessa myndigheter, som ju ingår som enheter vid sidan av SSRS, Sjöfartsverket och lokala räddningstjänster, i den av Sjöfartsverkets administrerade svenska sjöräddningsorganisationen, kunde tänka sig att a) ha kontinuerlig passning av VHF kanal 16 och b) ha en beredskap och bemanning så att man kan gå ut och hjälpa till i sjöräddningsarbetet och tillika - om anledning finns - säkra bevis om eventuell brottslighet. Men vadå?, sitta på sina "rôvar" (ursäkta uttrycket) och vänta på att bli uppringda av MRCC, vad liknar det??

Har sjöpolisen/kbv tillgång till heltäckande kustradiostationer inom sina organisationer: Om inte är det antingen beroende av att någon larmar ut dem på saker de inte hör eller bygger ut ett nät av radiostationer för att höra allt. Det senare vore typiskt statsförvaltningen! Har de tillgång till fullständig täckning?

Personligen tror jag inte de sitter på sina rövar och jag tror inte att de har båtar/radiostationer var 30:e distans heller. Eller är det jag som inte fattar detta så bra?

[S-B A-son]

Nu kom sig nog diskussionen av att polis och KBV ville bli larmade också därför att de ville vara på plats för att säkra bevis (det brukar betyda "ta blodprov".) Sjöräddningen ansåg att det skulle kunna innebära att man tvekade att larma om man hade dåligt samvete.

Dert finns väl en "risk" redan idag att bli räddad av KBV eller Sjöpolisen. Låt vara att Sjöpolisens resurser är snudd på obefintliga. men KBV finns ju representerat lite överallt. Och resurser har de. Jag har för mig att i deras uppdrag ingår att mota båtflyktingar från Baltikum, och när det gäller just den uppgiften lär det bli pengar över!

Om jag själv, Gud förbjude, behöver bli räddad någon gång, blir jag hellre räddad av SSRS än KBV. Och det handlar helt och hållet om lämplig kompetens, inte om eventuell rädsla för att behöva blåsa i apparat.

Sedan tror jag att SSRS analys är korrekt. Den som vet med sig att promillegränsen passerats larmar nog inte i första taget, utan tyvärr kanske när det redan är för sent! Detsamma kanske gäller för dem som vet med sig att de inte fullt begripit IS, eller lever med någon hemkokt tolkning av densamma?

En annan sak är att KBV inte brukar stå särskilt högt i kurs hos kustbefolkningen. Man kan fundera på varför?

mvh Sven-Barry

[Madicken]

MRCC är den, statliga, orginisationen som ansvarar, organiserar och leder räddningsuppdrag till sjöss. Dom har i princip rätt att komendera var och en som finns i närheten och som kan bidra med sitt deltagande. Andra myndigheter som är skyldiga att bidra är bl.a. Kbv och polisen. Vad flera än må tro så är dessa faktiskt utbildade och har en ganska gedigen erfarenhet bakom sig. SSRS har en mycket stor flotta och många duktiga frivilliga entusiaster. Utbildningsnivån på dessa entusiaster ökar ständigt och dom Är duktiga.

SSRS är beroende av sina medlemars årsavgifter och frivilliga donationer. Detta gör att SSRS i några fall inte vill blanda in kbv och polisen då deras kunds skulle kunna bli missnöjd.

När det gäller sjöfylleri så handlar det inte bara om en promillehalt utan tvärt om det handlar nästan bara om beteendet, hur farligt var det, var det farligt för någon annan mm. Kanske rent av SSRS personal utsattes för någon fara som inte skulle uppkommit om det inte var för en påverkad båtförare.

Om vi översätter detta till landförhållande där en berusad bilist kör i trafiken och dennes resa slutar mot ett träd. Bilen går sönder men föraren klaras sig tack och lov. Antingen tar han sig därifrån och säger att bilen blivit stulen när han ringer till polisen dagen efter. Eller så ringer sin privata bärgar/räddnings firma som hämtar honom och bilen, problemet löst. Är detta Ok? I verkligheten bärgas bilen av en av försäkringsbolaget godkända bärgningsfirmor, polisen kontaktas, och om föraren är/var berusad betalar försäkringsbolaget inte ut några pengar eller väldigt lite.

Var och en har rätt att gripa en person varpå fängelse kan följa.

[Grisslan]

MRCC är den, statliga, orginisationen som ansvarar, organiserar och leder räddningsuppdrag till sjöss. Dom har i princip rätt att komendera var och en som finns i närheten och som kan bidra med sitt deltagande.

Som jag har förstått det så har inte MRCC rätt att kommendera, utan bara att föreslå lämplig åtgärd. Resp skeppare för befäl över eget fartyg och beslutar vad som är bäst utifrån sjölagens bistånds- och räddningsplikt (som ingår i skepparansvaret).

[Madicken]

Jag var inte tillräckligt tydlig. Jag skrev: "i princip rätt att komendera"

Enligt sjölagens 6 kap 6 § står det bl.a. "är han skyldig att lämna all hjälp som är möjlig och behövlig för att rädda den nödställde, om det kan ske utan allvarlig fara för det egna fartyget eller de ombordvarande."

Jag har svårt att se vad det är som skulle vara "utan allvarlig fara" kanske om den nödställde ligger på så grunt vatten att man inte kommer dit... om det bara skulle bero på dåligt väder att man inte "kan" hjälpa till borde ju betyda att man är ute i en icke sjövärdig farkost.

Vad påföljden är om man inte hjälper till vet inte jag.

[Grisslan]

om det bara skulle bero på dåligt väder att man inte "kan" hjälpa till borde ju betyda att man är ute i en icke sjövärdig farkost.

Det finns exempel. I "sjövärdig" ingår även bemanningen. En bemanning som klarar de flesta väder behöver inte nödvändigtvis anses vara kapabla att genomföra en komplicerad räddningsaktion i hårt väder. Om den inte är tillräckligt kunnig bör skepparen avstå från biståndet, för att inte riskera sin besättning.

[bosseh]

Jag har svårt att se vad det är som skulle vara "utan allvarlig fara"

Man brukar understryka att det ska vara en verklig och riktigt allvarlig fara för att man inte ska behöva hjälpa till. Skyldigheten gäller att rädda människoliv. Ingen kan dock beordras att hjälpa till, det är alltid det ev hjälpande fartygets befälhavare som avgör.
Däremot kan man varmt rekommendera att hjälpa till.
--
Vissa säger att det blir smidigare när inte KBV är med....

[Madicken]

Hmm...

Fördomar sitter ofta djupt och är svåra att komma förbi

Vad gör vi åt detta, spär på ytterligare eller påverkar. Några få klantar inom MRCC, POLISEN, KBV eller SSRS som tidigar agerat mindre bra får väl inte äventyra säkerheten.

JAG TYCKER att begär någon assistans, och om situationen snabbt kan förändras och bli farlig, då skall ALLA myndigheter och organisationer samarbeta, har man nu svårt med detta så gäller det bara att öva mer tillsammans. Risken finns att någon för eller senare kommer att förolyckas pga......ja ni vet.

Tack och hej

[Grisslan]

Jag ser helst att merparten av alla utryckningar görs av ssrs. De har kompetens, är välvilliga och framförallt -de är privat finansierade. Ju mer båtlivet kostar för staten, desto fler höjda röster för båtskatter. Det finns visserligen en färsk statlig utredning som konstaterar att båtlivet är mycket lönsamt för statskassan (drar årligen in några miljarder via skatt och moms). Kostnaderna för t ex utprickning och liknande kostar inte tillnärmelsevis så mycket som staten får in från båtbranschen, turismen osv. Men tyvärr har politikerna (särskilt ett gäng högljudda vänsterpolitiker...) inte läst utredningen (gjord på regeringens uppdrag) och väljer att framställa fritidsbåtsägare som giriga, skattesmitande överklassbrackor som minsann borde betala sin överklasshobby själva. Förutom att bilden inte stämmer, så är antagandet om båtlivet som en samhällskostnad inte sant. Men som de flesta känner till så är verklighet och ideologisk övertygelse inte alltid samma sak. Men för att ha torrt om fötterna tycker jag att båtlivet skall skötas med så liten statlig inblandning som möjligt. KBV är ju dessutom mest en samling skogstokiga dörrvakter med pepparsprejet i högsta hugg. Bevare mig väl för att bli räddad av ett sådant gäng

[Madicken]

Som jag sade/skrev

"Fördomar sitter ofta djupt och är svåra att komma förbi"

[Grisslan]

Som jag sade/skrev

"Fördomar sitter ofta djupt och är svåra att komma förbi"

Tror att KBV levde upp ganska bra till sina fördomar i sista säsongen av Kustbevakarna. Genom att t ex pepparspreja en kille som 1: var handfängslad och 2: hade två kustbevakare sittande på sig.

/N