Hej på Er
Jag har tänkt att börja segla själv (ensam i båten). Hittils har jag alltid haft någon med mig i båten även om jag gör nästan allt själv. Det momenten som jag gissar är svårast är att lägga till. Speciellt i naturhamnar. Jag har aldrig prövat att göra det helt själv. Har man hjälp är det inget problem eller svårt. Hjälpen som man behöver är dock väldigt liten. Någon som tar emot där framme och hoppar i land.
Vad har ni för tips när det gäller tilläggning med för mot brygga eller med för mot klippa i naturhamn. I aktern kan det vara ankare eller boj och pollare i riktig hamn. Jag har själv lekt med tanken att kasta i ankaret vid lämplig punkt. Låta ankarlinan löpa "genom" pushpilten och sedan ta med linan fram och på så vis kunna bromsa båten stående i fören, hoppa iland och använda samma lina (ankarlinan) för att göra fast temporärt i fören. När båten ligger fast kan man byta till riktiga tampar i fören och lägga ankarlinan på riktigt sätt i aktern. Vad tror ni?
Lägga till när man seglar själv
-
Glad_seglare
- Platinamedlem
- Inlägg: 177
- Blev medlem: tis 15 jun 2004, 14:12
Lägga till när man seglar själv
Glad Seglare
Jag seglar nästan alltid själv och det blir sällan problem vid tilläggningarna mot brygga eller naturhamn.
En "Ankarolina" (sån där rulle med platt band till ankaret) är till stor hjälp då den inte trasslar och aldrig mer lina än nödvändigt är ute.
Jag brukar börja med att göra fast det som ska bli lovarttåget i knapen i fören så att det ligger förberett där. Ett till tåg har jag också förberett men ej fastsatt där.
Sedan dumpar jag ankaret på lämpligt ställe och smyger in och låter ankarlinan löpa ut från rullen.
När jag närmar mig klippan ser jag till att ankartåget är sträckt och när jag är på hoppavstånd till klippan ser jag till att båten stannas och lägger då ankarlinan ett varv runt knapen. Det brukar räcka för att linan inte ska löpa ut.
Sedan springer jag fram i fören, greppar det fastsatta tåget och hoppar i land och gör fast änden i ett lämpligt träd. Under tiden håller jag tåget sträckt så att båten inte driver i väg.
Sedan hoppar jag upp på båten och tar hem överflödet och gör fast tåget på nytt, går bak och lägger fast ankarlinan lite säkrare.
Sen går jag fram igen, tar med mig det andra förberedda tåget i fören och hoppar i land med det och gör fast dess ände i ett annat träd.
Sist tar jag med mig tågets andra ände tillbaks till båten och gör fast det.
Sen är det bara att justera tågen så att båten ligger bra.
Självklart får man ta hänsyn till vindriktning och -styrka.
Kommer vinden bakifrån får man se till att lägga fast ankarlinan lite säkrare i början och vid sidvind kan man gott låta båten driva ut lite medan man gör fast det första tåget i land.
Det här brukar funka bra för mig. Visst har det hänt att båten börjat driva ut från land innan jag hunnit hoppa men då är det ju bara att gå in igen. Bättre det än att båten slår i klippan.
Mot brygga är det ännu enklare, mycket lättare att se hur långt det är kvar då man inte behöver ha koll på vattenbrynet som skyms av fören.
Det knepigaste tycker jag faktiskt det är att lägga till vid brygga med Y-bommar utan att båten går emot. Man måste nå ut till öglorna, man har fyra tampar och det blir inte bra förrän alla tampar är sträckta och klara.
En "Ankarolina" (sån där rulle med platt band till ankaret) är till stor hjälp då den inte trasslar och aldrig mer lina än nödvändigt är ute.
Jag brukar börja med att göra fast det som ska bli lovarttåget i knapen i fören så att det ligger förberett där. Ett till tåg har jag också förberett men ej fastsatt där.
Sedan dumpar jag ankaret på lämpligt ställe och smyger in och låter ankarlinan löpa ut från rullen.
När jag närmar mig klippan ser jag till att ankartåget är sträckt och när jag är på hoppavstånd till klippan ser jag till att båten stannas och lägger då ankarlinan ett varv runt knapen. Det brukar räcka för att linan inte ska löpa ut.
Sedan springer jag fram i fören, greppar det fastsatta tåget och hoppar i land och gör fast änden i ett lämpligt träd. Under tiden håller jag tåget sträckt så att båten inte driver i väg.
Sedan hoppar jag upp på båten och tar hem överflödet och gör fast tåget på nytt, går bak och lägger fast ankarlinan lite säkrare.
Sen går jag fram igen, tar med mig det andra förberedda tåget i fören och hoppar i land med det och gör fast dess ände i ett annat träd.
Sist tar jag med mig tågets andra ände tillbaks till båten och gör fast det.
Sen är det bara att justera tågen så att båten ligger bra.
Självklart får man ta hänsyn till vindriktning och -styrka.
Kommer vinden bakifrån får man se till att lägga fast ankarlinan lite säkrare i början och vid sidvind kan man gott låta båten driva ut lite medan man gör fast det första tåget i land.
Det här brukar funka bra för mig. Visst har det hänt att båten börjat driva ut från land innan jag hunnit hoppa men då är det ju bara att gå in igen. Bättre det än att båten slår i klippan.
Mot brygga är det ännu enklare, mycket lättare att se hur långt det är kvar då man inte behöver ha koll på vattenbrynet som skyms av fören.
Det knepigaste tycker jag faktiskt det är att lägga till vid brygga med Y-bommar utan att båten går emot. Man måste nå ut till öglorna, man har fyra tampar och det blir inte bra förrän alla tampar är sträckta och klara.
Amigo 23 - På rent kölvatten sedan 1970
Hej!
Jag brukar alltid slänga i ankaret och låta ankarlinan löpa. Sedan är det bara att styra in båten och tajma farten bra. Nära man kommer till hoppavstånd
går jag fram och hoppar i land. Eftersom man oftast lägger till med fören mot vinden har man sedan gott om tid till att hitta en provisorisk förtöjning i fören. Sedan kan man i lugn och ro gå bak och spänner upp ankarlinan. Avslutningsvis fixar man sedan ordentlig förtöjning fram.
MVH Per
Jag brukar alltid slänga i ankaret och låta ankarlinan löpa. Sedan är det bara att styra in båten och tajma farten bra. Nära man kommer till hoppavstånd
går jag fram och hoppar i land. Eftersom man oftast lägger till med fören mot vinden har man sedan gott om tid till att hitta en provisorisk förtöjning i fören. Sedan kan man i lugn och ro gå bak och spänner upp ankarlinan. Avslutningsvis fixar man sedan ordentlig förtöjning fram.MVH Per
Seglar också i regel själv och gör i stort sett som beskrivits ovan. I naurhamnar brukar man ju försöka förtöja så att man har vinden förifrån. Jag är nog lite drastiskare än de föregående skribenterna. Drar mig inte föratt gå fram och sätta kölen försiktigt mot botten och låta motorn gå på tomgång frammåt med provisoriskt fastlagd ankarlina. Då har man gott om tid att gå fram, hoppa iland, slå i bergkilar (träd vad är det?) och förtöja.
Jag ankrar ofta på svaj eller ligger i SXK´s bojar. Det är ju bl.a. för rätten att ligga i dom som man betalar medlemsavgift.
Det som jag tycker är besvärligast är när det är gästhamnar med pålar som akterförtöjning. Man skall ha en tamp på varje påle som ligger på med relativt stort bredd emellan, innan man går in till bryggan.
Även hamnar som har bojar som ligger så långt ut att det normala förtöjningsgodset inte räcker till på längden kan bli en aning frustrerande.
Jag minns en episod i Mariehamn. Akterlinan var nån meter för kort, men en hjälpsam Tysk, eller vad han nu var, lyckades få tag på min pullpit och förstod inte att jag ville att han skulle släppa taget så jag kunde dra mig ett par meter akteröver för att skarva i linan.
Y-bommar är väl i regel inte så farligt att gå emot. De flesta är ju plastklädd och skadar inte gelcoaten. Å andra sidan - en och annan lite repa får man väl leva med.
tommy
Jag ankrar ofta på svaj eller ligger i SXK´s bojar. Det är ju bl.a. för rätten att ligga i dom som man betalar medlemsavgift.
Det som jag tycker är besvärligast är när det är gästhamnar med pålar som akterförtöjning. Man skall ha en tamp på varje påle som ligger på med relativt stort bredd emellan, innan man går in till bryggan.
Även hamnar som har bojar som ligger så långt ut att det normala förtöjningsgodset inte räcker till på längden kan bli en aning frustrerande.
Jag minns en episod i Mariehamn. Akterlinan var nån meter för kort, men en hjälpsam Tysk, eller vad han nu var, lyckades få tag på min pullpit och förstod inte att jag ville att han skulle släppa taget så jag kunde dra mig ett par meter akteröver för att skarva i linan.
Y-bommar är väl i regel inte så farligt att gå emot. De flesta är ju plastklädd och skadar inte gelcoaten. Å andra sidan - en och annan lite repa får man väl leva med.
tommy
thallatha(alfakrull)hotmail.com
Jag har själv seglat en del själv. Det viktigaste är att förbereda allt medan man har gott om tid. Det skada inte att sätta fast tampar, fendrar mm. när man sedan kommer in i hamn så tog jag det rätt lugnt. Kolla först läget dvs. lämpligt ställe och sedan är det bara att lägga till. Iom alla situiationer kräver lite olika manöver så är det något svårt att lämna ett standardkoncept.
Peter
segla en Mustang, www.elvstrom-mustang.org
segla en Mustang, www.elvstrom-mustang.org
Jag seglar i princip alltid ensam, och det gäller att vara förberedd som sagt ovan. I naturhamn ligger båda förtöjningstamparna fastsatta redo utan trassel, sedan smyger jag mot strandlinjen i knapp styrfart och låter min ankarlina på rulle löpa helt fritt, jag drar ut den för hand och släpper efter för att inte få någon som helst stoppande effekt. När jag är framme gör jag fast ankarlinan lätt i knapet och går fram, slänger båda förtöjningstamparna i land, snett åt varje håll och hoppar själv iland. Sedan är det bara att göra fast i träd, kil eller sten.
Ankarlina på rulle och hoppiland-peke är en stor fördel, aldrig trassel samt man behöver inte gå supernära strandlinjen för att komma iland. Ekolod är inte heller fel.
Ta det lugnt, planera innan, stressa inte och spring aldrig fram på båten, det är som gjort att man då ramlar och slår sig.
I gästhamn brukar jag fråga grannbåten om hjälp och det får man alltid. Inte för att det brukar jävlas men det vore tråkigt om båten driver in mot någon annans båt och kanske gör en repa.
Ankarlina på rulle och hoppiland-peke är en stor fördel, aldrig trassel samt man behöver inte gå supernära strandlinjen för att komma iland. Ekolod är inte heller fel.
Ta det lugnt, planera innan, stressa inte och spring aldrig fram på båten, det är som gjort att man då ramlar och slår sig.
I gästhamn brukar jag fråga grannbåten om hjälp och det får man alltid. Inte för att det brukar jävlas men det vore tråkigt om båten driver in mot någon annans båt och kanske gör en repa.
Bär av, bär av, BÄR AV