Tidningen På Kryss - nytändning!

[Brendan]

Jag vill gärna dra en lans för Svenska Kryssarklubben (SXK) och tidningen På Kryss, som man får som medlemsförmån.

Det senaste numret, 2009/01, är det bästa på mycket länge med massor av intressant, rolig och tänkvärd läsning, läckert illustrerat.

[S-B A-son]

Ett helt OK nummer!

Trots avsaknaden av distans, eller vad man nu skall kalla det när maken efterträds av makan, så är det senaste numret av PX på det hela taget läsvärt.

En alldeles utmärkt artikel om myter runt båtlivet. Olycksstatisktiken nagelfars och allmänna uppfattningar vederläggs. En och annan s.k. journalist skulle må väl av att läsa på! I vilken annan båttidning skulle en sådan viktig artikel publiceras?

När jag läser artikeln slår det mig att Sjösäkerhetsrådet måste vara ett av de allra mest flagranta exemplen på bortkastade och förslösade skattepengar. Lägg pengarna man sparar då man skickar "rådet" ut i arbetslöshet på att bevara de fyrar man nu avser släcka för gott.

Fint om Norska Sörlandet och Farsund. Fint om Västkusten. Och en bra artikel om Granaths alldeles nya kort på Kosterskärgården. Och Gunnar Hejdes presentation av den nye chefsredaktören, men... Och mycket mer.

Plötsligt slår mig ännu en sak. Numret är mycket Västkustorienterat, Norge, Koster, Tjurpannan, Islandsberg och ostkustskräck för västkusten! Kanske är det därför just detta nummer inte faller herrar surgubbar på läppen?

Det jag inte tycker om är att man inte ens med en liten undansmugen bisats kommenterar det enkla faktum att tidningen s.a.s. stays in the family. Jag tycker att det vore klädsamt, åtminstone mot bakgrund av de stora orden om utveckling av tidningen.

Jag tycker inte heller om 8-glaset. Det måste vara feltänk från (icke?)redaktionen.

Men annars, i det stora hela, ett utmärkt nummer!

mvh Sven-Barry

[Maxi33]

Jag tyckte numret var ännu ett steg i utförsbacken, rent löjligt stora bilder för att försöka dölja det faktum att mängden text var ytterst liten. Bitvis rent löjligt stor text också förresten.

Två saker stör mig mer än det mesta annat med PK. Dels att Familjen använder den för självbespegling och vid några tillfällen gått långt över gränsen för det anständiga, man misstänker direkt mygel för att inte säga korruption. Det värsta exemplet för några år sedan var då deras båt blev ommålad och företaget fick gratisreklam i en stor artikel (med massor av stooora bilder) och utan ett uns av antydan att det hyperperfekta jobb som detta gudabenådade företag och dess geniala konstnärer till personal utförde möjligen påverkades av att det var chefredaktörens båt det handlade om, och att jobbet möjligen därför blev lite bättre än vad en anonym kryssarklubbmedlem skulle fått utfört...
Som pricken över i och tvärstrecket på t var han också omslagspojke på numret...

...och med det visade han fortsatt brist på självdistans, och dessutom dåligt omdöme och dålig förebild - en fartfylld seglingsbild med en ensam man vid rodret, och utan flytväst.

Det senaste numret håller stilen, med omslagsbild och allt, och därför ser jag ingen framtid för mig och PK, jag lämnar och låter de som gillar läget hållas.

MVH
Håkan

[Brendan]

citat från http://www.seniorseglarna.se - "senaste nytt"


Nytändning för SXK Ett starkt skäl att bli medlem i SXK -
Svenska Kryssarklubben - är att man då får den
utmärkta tidningen På Kryss som medlemsförmån.
Senaste numret (se ovan), 1/2009 innehåller mer
intressant läsning än någonsin, särskilt för oss västkustbor.
Det bästa numret av Sveriges bästa seglingstidskrift, På Kryss
på många år!


Innehåll:
Åtta glas, läsarnas bidrag. Mycket läsvärt, särskilt
Bitte Arvidssons prisbelönta fundering kring den bot de
fick betala för att de inte förde reglementsenliga lanternor.
Man baxnar över regelverkets ofullständighet och
fyrkantigheten i kustbevakningens tillämpning. Hon erkände
utan vidare den felaktiga lanternföringen. Men frågan är
om de borde ha blivit bötfällda. Var gummibåten med fyra vuxna
ombord verkligen god för mer än 5 knop?

Möte med Väst. Underbara bilder och lyriska texter
om allas vårt Bohuslän. Men litet fel blir det. Nog kan man gå
inomskärs både vid Islandsberg (Nordströmmarna eller Malö
strömmar) och Kråksundsgap (innanför Bråtö). Tjurpannan
går dock inte att undvika. Tyvärr har den planerade kanalen
mellan Edsviken och Sannäsfjorden inte blivit förverkligad.

Nytt och Nyttigt och Nya båtar. Att köpa och
att drömma om.

Farsund skriver Per Holmlöv om. Den sympatiska,
trygga och vackra hamnen innanför Lista på norska Sörlandet
har flera Seniorseglare anlöpt. Undertecknad kan bara
instämma i vad som skrivs om denna utmärkt skyddade hamn
vid en väderutsatt kust. Och rundstyckena var utsökta. Ja, det
där som stockholmare kallar frallor.


Den nya chefredaktören, Carina Lernhagen-Matz
porträtteras.

Myterna om båtlivet. Verkligen tankeväckande. Man har
mycket svårt att ta till sig de nya sensationella uppgifterna. Men
tydligen är det hög tid att tänka om i flera avseenden.

Tävling - tio visor, tio frågor. "En baggis", tänkte
jag. Men hej vad jag bedrog mig. Svårt, svårt.

Sjömätt. Hydrographica "hemsöker" nu västkusten och har
senast kartlagt den gyttriga Kosterarkipelagen med smått
sensationella resultat. Det visar sig att sjökorten är mycket
mer otillförlitliga än vad de flesta har klart för sig. Lasse Granath
fortsätter att göra ett enastående jobb. Vad gör Sjöfartsverket?


Hänsyn. De båda "hänsynsområdena" på Västkusten, dels
Vasholmarna, dels "Getryggen-Sandryggen" beskrivs. Vi får
hoppas att budskapet bland annat "största möjliga tysssstnad"
tränger fram efterhand. När vi seglade mellan några av
Vasholmarna i somras, hade en segelbåtsägare
satt på ett dieselaggregat för laddning av elström på en knalle.
Det förde ett öronbedövande oväsen i hela skärgårdsområdet.
Inte brydde han sig om att vi tittade strängt på honom. Något
strandhugg blev det inte för vår del.

Båtjuridik. Professor Hugo Tiberg är tillbaka och skriver
om ett par fortkörningsfall. Man läser alltid hans klara analyser
av olika rättsfall med samma engagemang och inte sällan
indignation. Den gubben skulle vi försöka värva till vår klubb.
Gammal västkustbo och julleseglare (J10 rentav, tror jag,
seglade i Hakefjorden, innanför Tjörn).

Kryssarklubbens årsmöte 2008 då hela styrelsen
avsattes beskrivs detaljerat och analyseras klarsynt av
Hugo Tiberg. Min förhoppning är att vi här ser ett paradexempel
på tesen kris och utveckling.

SXK:s ordförande fram till nyval i april 2009 är
Gunnar Hejde, tillika ordförande i Västkustkretsen, som är den
största av klubbens kretsar. Gunnar ger sin syn på den
nuvarande situationen och sina förhoppningar om framtiden för SXK.

Och så dagens clou, en högintressant artikel
betitlad:
]"En båt, Piraten och Kapten Mars".
Den handlar om det tragiska öde som förr eller senare drabbar de flesta
båtar:
uppläggning och långsamt men obevekligt förfall. Det är inte vilken båt som
helst som beskrivs. Det är gamla 30 fots Öresundskostern Akka, som ägdes
och seglades av den legendariske provinsialläkaren i Hällevikstrand under
många år från 1932, Rolf Hallgren. Med Akka seglade han på sjukbesök i
skärgården (ingen motor i den båten inte). Han var en mycket ivrig
långfärdsseglare och gick inte mindre än 18 gånger över Nordsjön. Han och
andra har skildrat flera
av Akkas seglatser i Svenska Kryssarklubbens årsskrifter. Ibland hade han
med ingen mindre än gode vännen från studieåren i Lund, Fritiof Nilsson-
Piraten. Seglatserna har avsatt sig i ett par noveller i "Flickan med
Bibelspråken".

1983 var Rolf Hallgren död sedan några år men sonen Per seglade Akka. Per
intervjuades ombord på Akka i Ängeviken på Tjörn av GP:s Gert Malmberg.
Det blev ett spännande reportage som stod att läsa i GP lördagen den
2 juli 1983. Jag ska lägga ut det här senare.

Rolf Hallgrens färder blev en inspirationskälla för mig. Kunde han segla en
trettiofotare utan motor över Nordsjön, så ville inte jag vara alltför mycket
sämre.

Så vi följde med min trettiofotare (försedd med motor och självlänsande
sittbrunn) i Akkas kölvatten vid pass 50 år senare till både Skottland i norr
och The Solent i söder.

Tack Doktor Hallgren för dina oemotståndligt inspirerande
seglingsbeskrivningar!


Läs om Akkas i färder i SXK:s årsskrifter:

1923 - I våra farvatten, Rolf Hallgren: Hur Akka blev vad hon är.
1924 - Rolf Hallgren: Med Akka till Holland 1920.
1926 - Rolf Hallgren: En nutida vikingafärd till Skottland.
1931 - Rolf Hallgren: I vikingarnas källvatten.
1933 - Evert Gullberg: Med Akka till Irland juni 1932.
1935 - Tora Hallgren (hustrun): Min segeltur.
1948 - Susanne Hallgren (dottern): Med Akka på nya äventyr.

[T]

Jag kan eventuellt förstå om du brinner för vissa saker, Brendan...
Men nu är du bara patetisk.


/T

[Segelbo]

Måste hålla med dig Brendan. Läste först på Marinans klotterplank, vilket särdeles uselt nummer detta var. På kvällen tog jag med onda aningar fram det och blev sedan sittande en lång stund under intresserat läsande.

Inte ofta man med behållning läser nästan varje sida i en båttidning, jag glömde helt av att leta efter allt uselt. Kunde bara konstatera efter avslutad läsning, att jag haft ännu en mycket trevlig stund med På Kryss.

Mer begär jag inte av en båttidning...

[friseglarn]

Helt ok nr, läste med behållning om Piratens båt. Gillade särskilt att läsa om hur båten renoverades en gång för länge sedan och blev av med maskin och istället fick lita till åror! Helt i min smak! Går det på en 35 fots båt, som är mycket, mycket tung, så går det definitivt på alla båtar som är mindre.

Även annars småmysig tidning med inriktning på längre färd till havs.

[Eilean]

Senaste numret klingar ihåligare än någonsin.

Bristen på kött (text) är påfallande och maskeringen med gles sättning, stort typsnitt och massor av luft kring illustrationerna lyckas inte ens nödtorftigt dölja detta faktum. Att en del sedan är läsvärt ändrar inte saken, sista PX är en tunn, tunn soppa kokad på en spik, eller snarare nubb.
Brendans sammanfattning var egentligen ingen sammanfattning, utan snudd på ett återgivande av vad som skrevs...

Ni som gillar tidningen - vad är er referens? Andra svenska båtiddningar? Ja, då kan jag förstå glädjeutropen. I de blindas rike är den enögde kung.
Men jämför med PX hur den var för ett trettiotal eller fler år sedan, med tester och granskning (inte publicering av pressreleaser) av tillbehör och båtar, massor med teknisk info så faller dagen publikation lätt. Och jämför med exempelvis Yachting Monthly och andra utländska tidningar. Ett skämt...

På Kryss hör, som jag sagt vid andra tillfällen hemma i väntrummet hos advokaten eller tandläkaren. Inte tillfredsställer den några lustar hos vetgiriga och erfarna seglare. Vill jag ha vackra bilder finns det ännu bättre fotografiska publikationer.

Naturligtvis hoppas jag att alla som är kritiska hör av sig till SXK och/eller PX så att det blir ändring. Och jag hoppas att den nya redaktionen är mer mottaglig för kritik än den förra.
Och man kan ju hoppas att detta nummer är ett resultat av trasslet på stämman och försöken att finna en ny redaktion. Att tiden inte räckte till helt enkelt. Det må vara hänt. Men då vill jag se ett köttig och mustigt nummer 2/2009!

Jag blev SXK medlem (junior) 1966 i samband med läger på Malma Kvarn. Och efter 42 år börjar tanken på att lämna alltmer göra sig påmind. Jag letar med ljus och lykta efter fördelarna med ett medlemsskap som faktiskt kostar en försvarlig slant med båt- och kretsavgift. Bojarna kanske. Men å andra sidan ligger jag gärna för eget ankare...

[Brendan]

När Gunnar S skriver att senaste numret av På Kryss klingar ihåligare än någonsin blir jag mycket konfunderad. Hela tidningen är ju sprängfylld med text och bilder som får en sann seglare att bli stormförtjust. Själv kunde jag inte släppa tidningen förrän jag lusläst den från pärm till pärm. Jag har också varit medlem i SXK sedan mitten av 1960-talet och har alltid haft stort utbyte av tidningen. Senaste numret inte bara står sig väl i konkurrens med tidigare nummer, det överträffar det mesta.

Det är väl inte storleken – volymen, textmassan som är avgörande? Det är textens innehåll som betyder något. Och det var av allra högsta klass denna gång. Hur kunde du undgå att märka det Gunnar S?

Läs min sammanfattning en gång till så ska du märka att jag har kommenterat nästan varje punkt. Det är bara själva rubrikerna som är rena återgivanden. Jag skulle kunna bli mycket långrandigare och sväva ut i ytterligare beröm, men jag tror det räcker och blir över som det är.

Mina referenser är svenska seglingstidskrifter. Jämfört med Segling, Praktiskt Båtägande m fl, så står På Kryss i en klass för sig. Det var ett tag sedan jag läste Yachting, Yachting Monthly, Die Yacht med flera. Visst fanns det en hel del att läsa i dem, men inte tillräckligt mycket som intresserade mig. Jag slutade prenumerera.

På Kryss handlar exakt om det som står mitt hjärta närmast. Det senaste numret var ett temanummer, ägnat Bohuslän och södra Norge. OK, jag kan förstå om seglare från andra landsändar kan bli besvikna men hoppas och tror att det kommer att jämna ut sig i kommande nummer av På Kryss.

Det är förmodligen också så att vi som är medlemmar i Västkustkretsen är mer gynnade av medlemskapet i SXK. Västkustkretsen är den i särklass största kretsen med det i särklass största utbudet av aktiviteter och med en egen medlemstidning, Västpricken, som också är mycket bra. 580 kronor/år tycker jag är ett mycket lågt pris för allt SXK erbjuder centralt och regionalt, framför allt regionalt.

Det är mycket möjligt att det behövs en ändring i många avseenden. Detta gäller dock inte Västkustkretsen, som fungerar ypperligt.

Nu blir det en helt ny styrelse i april. Låt oss hoppas att det blir en ordentlig nytändning för föreningen som helhet.

Men fru Matz ska ha all heder av sitt förstlingsverk. Fortsätt på den inslagna vägen!

[Eilean]

Du beskriver det så fint Brendan;
PX står ditt hjärta närmast. Ja, vi är ju alla olika. En del gillar fiskpudding, andra lever. Jag gillar ingetdera. Hur kan jag undgå att märka att det egentligen är gott?

Jag tycker exempelvis YM eller PBO är fylld med intressant material. Som räcker för timmars läsning. Och som med fördel sparas för omläsning senare. Eller för arkivering av seglingsbeskrivningar och hamnpilots. Jag har suveräna hamnbeskrivningar från YM sorterade i pärmar som täcker i stort sett hela västeuropa. PX har istället en halveringstid på någon vecka, då får den bo på afträdet tillsamans med Båtliv, Situation Sthlm och Julakatalogen. Att klippa ur och spara, nä det har jag nog aldrig gjort. Sedan blir det pappersinsamlingen.

Jag lade heller inte ifrån mig senaste numret av PX innan jag läst den från pärm till pärm. Tog ca. 15 minuter. Att kalla den sprängfylld är en grov överdrift, jag får snarast associationer till något skrivet för barn emd stor text och dubbla radavstånd, t.ex artikeln om båtlivets myter. Den upptar sidorna 44 - 53, varav 50% är reklam. Själva brödtexten skulle lätt kunna tryckas ihop till en, max två sidor. Men genom att sprida och förstora kunde man fylla ut en stor del av tidningen.
Tio frågor på 3 sidor? Idiotiskt knåp&knep som hör hemma någon pysseltidning. Men snabbfixad bukfylla för en redaktion i (förhoppningsvis) tidnöd.
Artikeln om Hydrographica??? Wow, vilka nyheter det fanns där!
Sedan fanns det sådant som var bättre. Men en hel tidning....

Att numret mest handlar om västkusten stör mig inte ett dugg, även om det tycks vara en allmän (förutfattad?) uppfattning i denna tråd. Precis som du säger, det lär nog jämna ut sig. Yachting Monthly skriver f.ö. sällan om vattnen kring Vaxholm...

Västkustföreningen kontra Stockholmkretsen hör knappast hit till denna diskussionen.

Hursomhelst, det är bra att du och andra är nöjda. Att det finns en tidning för er. Och det är kul att jag tydligen inte är ensam i min kritik. Smaken är ju som bekant delad. Du får skicka ros till redaktionen, jag får skicka ris. Sedan får vi se. Kanske de åtminstånde lyssnar den här gången. Det är heller inte omöjligt att nästa nummer blir mer genomtänkt och mindre bukfylla när redaktionen "satt sig". Man kan ju hoppas.
Tjafset om huruvida det är en familjebusiness, råder nepotism och om E.M. lurar likt en Bill Clinton i buskarna struntar jag i. För min del får vem som helst vara chefredaktör, bara resultatet blir bra. Och Carina L-M bör nog få fler chanser innan hon sågas. Men det börjar inte lovande...

Men här är det meniglöst att käbbla om lever är godare än fiskpudding. Eller inte alls.

[Tommy]

Att nummer 1/2009 är torftigare än på länge är ganska klart. Som redan beskrivits så har man till varje pris försökt fylla ut volymen med löjligt stor font osv. Hela tidningen består till större delen av reklam, och sedan en ovanligt stor del icke tidsbundna reportage (som det brukar vara 1-2 av i tidigare nummer på sin höjd).

Den troliga orsaken är att man har hamnat i tidsnöd efter turbulensen på årsmötet, redaktörsbyte osv, och har sedan som nödåtgärd fått ta in en ovanligt stor del färdigskrivet material, kanke har man rent av fått en hel låda av liggande material från västkusten

//Tommy

[Anders S]

Jag tycker att PK är en rätt OK tidning, för att vara ett klubblad. Nu gillar ju jag Carina L:s fotografier, och det är ju turligt - gör man inte det blir det snabbt en annan sak. Men det går inte an att låtsas som att inte det här numret led svårt av a) brist på stoff och b) en önskan att trots det hålla sidantalet. Kanske lackmustestet är om man verkligen skulle köpa PK till det påstämplade lösnummerpriset, varje gång? Som en freebie ovanpå medlemsavgiften, helt OK - som en konkurrent till övrig yachtpress blir det nog svårare att hylla den. Men jag vet ingen klubbtidning som är bättre (definitivt inte) och jämfört med andra svenska tidningar klarar den sig hyfsat. PBÄ är den enda jag tycker kan man kan jämföra med, men temata är så olika att jämförelsen blir orättvis.

Däremot tycker jag inte att vare sig herr eller fru Matz skall fortsätta om tidningen skall styras mot en intressetidning för seglare, av flera skäl. Det viktigaste skälet är att ingen av de två har visat att de kan hålla stilen mot vad vi kan kalla "kommersiella intressen". Skall PK vara en båttidning kan man inte ha reportage om Arktisresor i samma nummer som redaktionen säljer resor med reseföretaget i särskild bilaga och man bör heller inte skriva turförslag där replipunkterna är skärgårdskrogar som man oförblommerat skriver positiva reportage om... Det handlar (nog) inte om att man är mutad, utan det handlar om att hålla en anständighetens rågång. I just detta krämarbeteende ligger man på Båtlivs nivå.

Sedan tycker jag IOFS att det är litet roligt att nu när har EM varit i Bohuslän, och då, plötsligt, så finns det...

[Maxi33]

"Det viktigaste skälet är att ingen av de två har visat att de kan hålla stilen mot vad vi kan kalla "kommersiella intressen"."
Skrev Anders S.

Håller helt med och jag har ju tidigare skrivit om detta - jag önskar att jag kunde uttrycka mig lika diplomatiskt...

MVH
Håkan

[S-B A-son]

Skall PK vara en båttidning kan man inte ha reportage om Arktisresor i samma nummer som redaktionen säljer resor med reseföretaget i särskild bilaga och man bör heller inte skriva turförslag där replipunkterna är skärgårdskrogar som man oförblommerat skriver positiva reportage om... Det handlar (nog) inte om att man är mutad, utan det handlar om att hålla en anständighetens rågång. I just detta krämarbeteende ligger man på Båtlivs nivå.

Just detta är makarnas Achilleshäl - och du glömmer parets nymålade båt. Av programförklaringen att döma är det svårt att läsa sig till någon avgörande skillnad i synen på anständighet mellan makarna. Rimligtvis har man samma värdegrund i familjen.

Vill man få en förändring av PX till stånd, om än aldrig så liten, bör man nog också välja andra vägar än Marinans eller Sailguides forum.

mvh Sven-Barry

[Anders S]

Just detta är makarnas Achilleshäl - och du glömmer parets nymålade båt.

Egentligen inte, jag har snarare inte läst om det. Men när du nu tar upp det, så vet jag bestämt att Matz skrev om hur man renoverade motorn genom att byta den, och hade sin egen båt som reportagebotten. Skall man gå iland med sådant måste man vara mycket etisk.