Jo, jag fick minsann uppdatera mig på det där. Det händer minsann för mycket, alldeles för ofta.
Anledningen att kapaciteten sjunker vid ökat avstånd även med de nyare protokollen är (har jag läst på) att man använder olika packmodeller (fyra olika) som medger större tillförlitlighet vid sämre signal men till priset av sämre kapacitet (och tvärtom). Det är precis som Martin sade - selekteringen sker på signalstyrka.
Det jag beskrev var mer rätt för GSM (tack för det, J.), men samtidigt är det GSM som används som referens för räckvidden på sjösidan om man tittar på nätkartorna. Så något lurt är det.
En liten skillnad mot VHF-diskussionen är ju att även en fet sändare (mobiltelefon) sänder med delar av Watt (typiskt 0.25, vid datatrafik upp till 0.5) - en bra antenn med bra sladd är inget fel. Men att ta upp den i masten är tveksamt, därför att horisontensynvidden inte behöver ökas mer än till räckviddsgränsen. Även under goda förhållanden bör den inte vara mer än två-tre mil. Telia anger basens räckvidd till 7-10 km i sina 3G-nät. Tre gånger mer än det de lovar kan vi väl inte hoppas på?
Mobilt bredband i båten.
Nix Anders,
det sa inte Martin, han sa att det utslagsgivande var signalkvalitet, vilket inte alls är detsamma som signalstyrka. Signalkvalitet innehåller fler parametrar såsom dispersion osv.
Detta gör att det inte är avståndet som är avgörande, utan .... kvaliteten. Det fina när man befinner sig på vattnet, speciellt öppet vatten, är att det är bara få reflektioner som blandas in i signalen. Därmed är det goda förutsättningar för god signalkvalitet, kanske tom LOS (line-of-sight). Då kan man ligga mycket bra till.
Lite av detta som misslett diskussionen här, det är lätt att tro att större avstånd medför lägre datahastighet. Men så är det inte, varken med "de nyare" protokollen eller de äldrre (GSM?).
Däremot är det så att GSM/edge med sin högre modulation kräver högre uteffekt, och om operatören inte investerat i det fås en kortare räckvidd för edge än GSM utan egde (kallas GMSK efter modulationen). Det är få operatörer som agerat så, eftersom de vill ha ett hyfsat konsistent nät.
Rent generellt kan man säga att med alla andra parametrar fixerade så är uteffekten ungefär ~ datahastigheten (Shannon), så mobilt bredband kräver högre uteffekt från basstationerna (här kommer vi helt osökt in på slutsteg igen, kanske är det dags för klass D, E eller F?).
Nu är inte alla andra parametrar fixerade, det finns gott om parametrar att spela med.
Räckviddskartorna är bara för att indikera var det finns täckning, det finns ingen exakthet i dem. På vilket sätt har GSM använts som referens i det sammanhanget?
Och så antenner. Det är aldrig fel att ta upp dem högt. Det ger bättre signalstyrka och bättre signalkvalitet. Uppenbart mycket bra i närheten av öar.
Telias uppgifter om 7-10 km räckvidd skall förstås i sitt sammanhang! I stadsmiljö, med mycket byggnader som ger reflekser och dämpar osv. Så ser inte Telia (+ Tele2s i deras gemensamma nät) nät ut i landsorten, det vore kanske bra för Ericsson & Co, men inget som Telia har nåon ambition att gemnomföra. (Glöm inte PTS krav på täckning).
Finns ingen anledning till att det inte skulle gå att få bra förbindelse på 20-30 km distans.
/J
det sa inte Martin, han sa att det utslagsgivande var signalkvalitet, vilket inte alls är detsamma som signalstyrka. Signalkvalitet innehåller fler parametrar såsom dispersion osv.
Detta gör att det inte är avståndet som är avgörande, utan .... kvaliteten. Det fina när man befinner sig på vattnet, speciellt öppet vatten, är att det är bara få reflektioner som blandas in i signalen. Därmed är det goda förutsättningar för god signalkvalitet, kanske tom LOS (line-of-sight). Då kan man ligga mycket bra till.
Lite av detta som misslett diskussionen här, det är lätt att tro att större avstånd medför lägre datahastighet. Men så är det inte, varken med "de nyare" protokollen eller de äldrre (GSM?).
Däremot är det så att GSM/edge med sin högre modulation kräver högre uteffekt, och om operatören inte investerat i det fås en kortare räckvidd för edge än GSM utan egde (kallas GMSK efter modulationen). Det är få operatörer som agerat så, eftersom de vill ha ett hyfsat konsistent nät.
Rent generellt kan man säga att med alla andra parametrar fixerade så är uteffekten ungefär ~ datahastigheten (Shannon), så mobilt bredband kräver högre uteffekt från basstationerna (här kommer vi helt osökt in på slutsteg igen, kanske är det dags för klass D, E eller F?).
Nu är inte alla andra parametrar fixerade, det finns gott om parametrar att spela med.
Räckviddskartorna är bara för att indikera var det finns täckning, det finns ingen exakthet i dem. På vilket sätt har GSM använts som referens i det sammanhanget?
Och så antenner. Det är aldrig fel att ta upp dem högt. Det ger bättre signalstyrka och bättre signalkvalitet. Uppenbart mycket bra i närheten av öar.
Telias uppgifter om 7-10 km räckvidd skall förstås i sitt sammanhang! I stadsmiljö, med mycket byggnader som ger reflekser och dämpar osv. Så ser inte Telia (+ Tele2s i deras gemensamma nät) nät ut i landsorten, det vore kanske bra för Ericsson & Co, men inget som Telia har nåon ambition att gemnomföra. (Glöm inte PTS krav på täckning).
Finns ingen anledning till att det inte skulle gå att få bra förbindelse på 20-30 km distans.
/J
Jag hittade en uppgift om att signalstyrkan används som kriterie för att avgöra vilken packningstäthet man kan använda men jag kan ha fått det om bakfoten. Det var säkert därför jag skrev det. Får kanske leta litet igen, så jag hittar tillbaks till min källa.Jaramaz skrev:Nix Anders,
det sa inte Martin, han sa att det utslagsgivande var signalkvalitet, vilket inte alls är detsamma som signalstyrka.
[...]
På vilket sätt har GSM använts som referens i det sammanhanget?
/J
Jo, GSM (via GPRS) påstår jag för att jag kollat Svantes länk (här): http://www.telia.se/privat/produkter_tj ... rta3g-gsm/
Sedan har jag roat mig att kolla ställa in "täckning över vatten" och "antenn utomhus" och jämföra skillnaderna mellan GPRS, Edge och 3G (i större skala förstås). Vill man ut från land, så hamnar man snabbt utom räckhåll för de nyare varianterna. Skillnaden kan man se enkelt utanför Onsala, där man tydligen når Läsö (räckviddsgränsen) via GPRS, men mycket får kortare räckvidd med 3G. Som genom magi (inte!) råkar räckvidden för GPRS och GSM sammanfalla... (jag vill minnas att Gbg Radio har haft sändare på Onsala - så hög mast skall det ju finnas - Läsö är ovanligt långt)
Skillnaden ser ut att vara ungefär det vi talat om; 3G-täckningen uppges bara gå några distansminuter från kusten. Naturligtvis kan det innebära 30 km till basen - den kan ju (det borde den göra, rent trafikekonomiskt) en stå en bra bit in på land. (Nu kollade jag på Teliakartan - den går att skala upp så man ser täckningscirklarnas kanter - då kan man skatta rätt väl var sändaren står, haha!)
Nåväl, jag tackar herrarna för lektionen. Alltid trevligt att känna sig litet uppdaterad.
Anders S
Det är mycket prat om räckvidd och som jag förstått det så har cdma450 helt andra möjligheter till lång räckvidd än gsm nätet. Hur kan dom annars få täckning med så få master. Det borde samtidigt innebära att en mast på land räcker betydligt längre ut över havet än trad.gsm teknik samtidigt som de verkar ha en lika eller större bandbredd än alla system som ni pratar om. Det finns trots allt 300miljoner anv runt om i världen så helt klart är det ett alternativ. Nu kan jag iof förstå att det inte är många som provat för det har bara funnits i sverige från i somras. Jag vet inte själv om det är bäst men i glest mastbefolkade områden är det förmodligen ett bra alternativ men om du kommer in i hamn eller i närheten av en stad kan du säkerligen surfa via hamnens radiolan eller via nåt annat 3g nät. Telefonerna som redan finns och som nu säljs till profs användare är de mest terränggående som jag sett sedan ericsson la ner sin oranga. Med push to talk funktionen så kan det bli riktigt spännande som alternativ till komradio i kustområden. Sen kan man ju fundera över deras roamingmöjlighet men de har ju ett isländskt företag i ryggen som redan har ett avtal. Jag tror att de riktar sig mest till proffsanvändare med stora krav i glesbygd, krav vad gäller reservkraft, tillgänglighet, kunna grupprata, gps koppling, krav på viss bandbredd mm.
Schvidja,
jämförelsen GSM och CDMA450 är missvisande. GSM är ett system som lanserades 1991 medan CDMA450 lanserades 2006. Men icke förty, GSM har rapporterad räckvidd på mer än 120 km, CDMA450 kör knappast mycket mer än det, det är alltså praktiska/ekonomiska överväganden som sätter gränserna. Hur långt ut över vattnet / havet de når beror mer på hur de riktar sina antenner, dvs var de tror att de kan fånga upp användare.
Helt riktigt att CDMA450 kör med få master (dvs siter). Det är just det som medför att systemet får låg kapacitet, vilket oundgängligen resulterar i höga kostnader. Det kan det vara värt för de grupper du nämner, men för privatpersoner? (Och ja, jag vet vilka priser de annonserar nu. )
Den som vill ha riktigt bra täckning kan ju anlita något satellitsystem, det finns några att välja på: Inmarsat (speciellt för marint bruk) eller Iridium. Det finns också speciella satellitsystem för enbart data. Nackdelen med dessa system är just priset.
Likheterna mellan de satellitbaserade systemen och CDMA450 är stora: hög yttäckning, låg cellkapacitet, målgrupper. Även tex Iridium har tidvis erbjudit låga priser.
Det som gör det intressant att använda mobilt bredband baserat på GSM, WCDMA och deras utvecklade varianter är att dessa system riktar sig mot en massmarknad, med låga priser på såväl utrustning (telefoner, kort, ...) som tjänster (som internetuppkoppling, tal).
Vill man ha lång räckvidd är de traditionella metoderna överlägsna: VHF, Rundradio (terrest, satellit), Navtext (om det fortfarande fungerar), kortvåg, SSB osv. Kräver mer av användaren.
Därmed är diskussionen tillbaka till den gamla diskussionen om mobiltelefoni vs VHF. Där kan vi enkelt konstatera att idag har "alla" mobiltelefon, men alla har inte VHF. Och detta för en betydligt viktigare funktion!
/J
jämförelsen GSM och CDMA450 är missvisande. GSM är ett system som lanserades 1991 medan CDMA450 lanserades 2006. Men icke förty, GSM har rapporterad räckvidd på mer än 120 km, CDMA450 kör knappast mycket mer än det, det är alltså praktiska/ekonomiska överväganden som sätter gränserna. Hur långt ut över vattnet / havet de når beror mer på hur de riktar sina antenner, dvs var de tror att de kan fånga upp användare.
Helt riktigt att CDMA450 kör med få master (dvs siter). Det är just det som medför att systemet får låg kapacitet, vilket oundgängligen resulterar i höga kostnader. Det kan det vara värt för de grupper du nämner, men för privatpersoner? (Och ja, jag vet vilka priser de annonserar nu. )
Den som vill ha riktigt bra täckning kan ju anlita något satellitsystem, det finns några att välja på: Inmarsat (speciellt för marint bruk) eller Iridium. Det finns också speciella satellitsystem för enbart data. Nackdelen med dessa system är just priset.
Likheterna mellan de satellitbaserade systemen och CDMA450 är stora: hög yttäckning, låg cellkapacitet, målgrupper. Även tex Iridium har tidvis erbjudit låga priser.
Det som gör det intressant att använda mobilt bredband baserat på GSM, WCDMA och deras utvecklade varianter är att dessa system riktar sig mot en massmarknad, med låga priser på såväl utrustning (telefoner, kort, ...) som tjänster (som internetuppkoppling, tal).
Vill man ha lång räckvidd är de traditionella metoderna överlägsna: VHF, Rundradio (terrest, satellit), Navtext (om det fortfarande fungerar), kortvåg, SSB osv. Kräver mer av användaren.
Därmed är diskussionen tillbaka till den gamla diskussionen om mobiltelefoni vs VHF. Där kan vi enkelt konstatera att idag har "alla" mobiltelefon, men alla har inte VHF. Och detta för en betydligt viktigare funktion!
/J
Nu var det ett tag sen jag gick Ericssons GSM-kurs, men jag vill minnas att det var något med just räckvidden på frekvensen 450 som gjorde att det inte gick att bygga nätet tätt, men att fördelen med lång räckvidd kom s.a.s. på köpet? Att 900-banden (med släktingar) beter sig snällare och inte studsar iväg så oberäkneligt?
Rätta mig, för jag har fel...
Edit:
Eller?
Från http://www.pts.se/Sidor/sida.asp?SectionId=2095:
"Därför är 450 MHz-bandet bra för glesbygdstäckning
Mobiltelefoni använder radiovågor för att upprätta en förbindelse mellan basstationen och användarens mobiltelefon. Dessa radiovågor har olika egenskaper beroende på vilka frekvenser de använder. Ju lägre frekvenser radiovågorna har, desto längre når de. En basstation i 450 MHz-bandet kan täcka ett betydligt större område än en basstation för GSM, som använder radiovågor med frekvenser kring 900 och 1800 MHz. Enkelt uttryckt halveras radiovågornas räckvidd när de sänds på 900 MHz jämfört med 450 MHz, ytterligare en halvering av räckvidden sker när 1800-bandet används."
Rätta mig, för jag har fel...
Edit:
Eller?
Från http://www.pts.se/Sidor/sida.asp?SectionId=2095:
"Därför är 450 MHz-bandet bra för glesbygdstäckning
Mobiltelefoni använder radiovågor för att upprätta en förbindelse mellan basstationen och användarens mobiltelefon. Dessa radiovågor har olika egenskaper beroende på vilka frekvenser de använder. Ju lägre frekvenser radiovågorna har, desto längre når de. En basstation i 450 MHz-bandet kan täcka ett betydligt större område än en basstation för GSM, som använder radiovågor med frekvenser kring 900 och 1800 MHz. Enkelt uttryckt halveras radiovågornas räckvidd när de sänds på 900 MHz jämfört med 450 MHz, ytterligare en halvering av räckvidden sker när 1800-bandet används."
Med bibehållen effekt / band så stämmer det att lägre rf-frekvenser når längre än högre frekvenser, so far so good. Men resten .... det är inget bekymmer att bygga GSM på 450 MHz, många operatörer önskar inget hellre. Vill man bygga tätare nät så minskar man uteffekten, så enkelt är det (jag antar att intresset för den utökade radiokursen är begränsat).Nu var det ett tag sen jag gick Ericssons GSM-kurs, men jag vill minnas att det var något med just räckvidden på frekvensen 450 som gjorde att det inte gick att bygga nätet tätt, men att fördelen med lång räckvidd kom s.a.s. på köpet? Att 900-banden (med släktingar) beter sig snällare och inte studsar iväg så oberäkneligt?
Rätta mig, för jag har fel...
Högre frekvensers vågor viker sig mer, inte mindre, än lägre frekvensers. Därmed är de högre frekvenserna elakare och inte snällare .... och studsar dessutom hiskeligt, då lägre frekvenser pga våglängden studsar mindre / sämre.
Just nu pågår en omfattande diskussion världen över om de gamla analoga TV-banden kan flyttas över till mobilkommunikation. 500 MHz-banden ligger bra till i det avseendet, man kan väl säga att lägre frekvenser (< 450 MHz) kan man nog bara drömma om för mobilkom, så blir det att mobilkom får sådan frekvenstilldelning så blir det nog 450MHz - 1 GHz (inte hela bandet, men lite här och lite där).
Den text som citeras från PTS (?) är inte helt korrekt: det sägs att dubblering av frekvensen ger en halvering av räckvidden. Så är det i den vanligaste vågutbredningsmodellen för "högeffekt" i frekvensområdet kring 1 GHz, med relativt fri sikt. Detta är alltså bara en modell, under lite speciella premisser.
Vafför körde man då inte GSM på 450 MHz? Enkelt: Det fanns inga lediga frekvenser. Varken i Sverige eller generellt i övriga Europa. Då fick man ta 900 MHz banden där det vid den tidpunkten (slutet 80-tal) fanns 2 x 15 MHz i Europa (iaf efter lite flytt). Det fanns tom förslag på att lägga GSM på kortvågsbanden, vilket om något visar både de tekniska möjligheterna och den desparation som ofta råder i frekvensallokeringssammanhang.
Det måste sägas att ibland är argumenten lite av rönnbärskaraktär: det sägs ibland att en fördel med system som arbetar med högre frekvenser att de får högre kapacitet, då man måste ha fler celler (med samma uteffekt). Här gör man alltså en dygd av nödvändigheten.
Omvändningen kan däremot ha viss sanning, dvs med lägre frekvenser så kan man få större celler och därmed billigare att bygga systemet. Med större celler följer lägre kapacitet / yta, vilket man upptäckte i tex NMT450.
I Sverige har vi i modern tid haft mobilsystem som arbetat på 160 MHz, 450 MHz osv ... nu drar det mot 2.x och 3.z GHz.
/J
Var inte NMT-systemet lite handikappat (skalmässigt) av att alla lurar skulle ha egna frekvenser också, eller hur var det?Jaramaz skrev: Med större celler följer lägre kapacitet / yta, vilket man upptäckte i tex NMT450.
Och, liksom Anders S lyssnar jag också intresserat... Bara det inte blir någon form av formel- eller beräkningsorgie. Jag är allergisk mot sånt...
Jag misstänker att herrrarna är lite ironiska. Nå, det kanske det finns skäl till också.
Det finns flera olika sätt som man kan bygga upp ett mobilkom-system på. De senaste årtiondena har vi sett många av prinicperna prövas, med lite varierande framgång. För att nu direkt attakera frågestälningen om accessmetoder - som Fredrikk är inne på, så ....
I NMT tilldelas varje användare ett frekvenspar (upp / ner länk, skilda av ett duplexavstånd, ~ 20-50 MHz). Varje frekvensband är i storleksordningen 25 kHz. NMT är ett FDMA/FDD system.
I GSM klämms 8 användare in på varje bärfrekvens (8 tidsluckor), såtillvida är det ett TDMA-system. I övrigt är det likt NMT, med flera bärfrekvenser och skilda frekvenser för upp- och nerlänk. För att kunna klämma in de 8 användarena på en bärfrekvens ökades bandbredden till 200 kHz. GSM är däremd ett TDMA /FDD system, underförstått att det finns flera frekvenser tillgängliga (FDMA).
I DECT valdes tidsduplex, och TDMA, TDMA/TDD, underförstått flera frekvenser tillgängliga (FDMA).
CDMA uttydes Code Division Multiple Access, där får varje användare en kod / kodnyckel som urskiljer. Kan kombineras med FDD (vanligast), TDD om så önskas. Flera frekvenser finns ofta tillgängliga. WCDMA är ett bredbandigt (W = wideband) CDMA-system.
- Fredrikks fråga om NMT450 är egentligen en fråga om spektrumeffektivitet. De här uppräknade system skiljer sig inte så mycket åt i spektrumeffektivitet, även om det mången gång har hävdats detta.
Bekymmerna för NMT450 är ungefär desamma som för det nystartade CDMA450-systemet: stora celler, litet frekvensutrymme. Kombinationen leder ofelbart till låg kapacitet. Anledningen till att operatörerna i bägge fallen valt stora celler är att den initiala investeringen kan hållas låg. För NMT450 var det naturligt då det totala antalet abonnenter antogs vara under 10000 i Sverige. En liten marknad, som krävde höga kostnader för utrustning och tjänster (40000 för en mobiltelefon, och minutpriser för samtal som endast den som inte själv betalade hade råd med).
CDMA450 marknadsstrategi får de själva förklara ....
Frekvenstilldelning utförs av regulatören, PTS i Sverige. För NMT450 fanns blott ett begränsat frekvensutrymme, sedan blev det 900 MHz istället. Historien upprepades ca 10 år senare för GSM som började på 900 och sedan utöka på 1800 MHz. Samma historia blir det för WCDMA.
NMT450 tilldelades ett mycket begränsat fekvensytrymme, ca 2 x 5 MHz, vilket gav ett litet antal användbara kanaler i varje cell. Detta då en frekvens som används i en cell inte kan användas i de omgivande cellerna, då blir det interferens: därav beteckningen cell och cellulärt.
Observera att CDMA450 inte har fått hela denna tilldelning, snarare ca 2 x 2 MHz - så det är lätt att inse kapacitetsbegränsningarna i nätet.
Fredrikks fråga besvaras huvudsakligen med ett nej, det begränsande i NMT450 var inte det faktum att varje användare fick en frekvens, utan i första hand det faktum att det var så liten frekvenstilldelning till NMT450. Och i andra hand att det var så stora celler (10- 15 W mobilstationer på 450 MHz, det räcker långt det ... ).
Nu, efter allt detta docerande, skulle jag vilja återgå till huvudfrågan: Vad skall man använda i sin båt? Jag föreslår ett bra datakort/USB-sticka som har möjlighet att köra både WCDMA:s och GSM:s kända varianter. Väljer man USB-sticka kan man ju skaffa sig en extra lång USB-kabel och hissa upp den en bit i masten om mottagningen är lite dålig.
Det bästa är att prova sig fram, bland operatörer och utrustning. Läsa alla avtal vääääldigt noga, dagens operatörer är inte direkt snälla.
/J
PS: här har jag glatt hoppat över en mängd standarder som D-AMPS (TDMA, 30 KHz), CT2 (FDMA/TDD), TD-SCDMA ... likaså de nya kommande som LTE (OFDMA), WiMax (OFDMA), .. det är ingen hejd på det, inte sant?
Det finns flera olika sätt som man kan bygga upp ett mobilkom-system på. De senaste årtiondena har vi sett många av prinicperna prövas, med lite varierande framgång. För att nu direkt attakera frågestälningen om accessmetoder - som Fredrikk är inne på, så ....
I NMT tilldelas varje användare ett frekvenspar (upp / ner länk, skilda av ett duplexavstånd, ~ 20-50 MHz). Varje frekvensband är i storleksordningen 25 kHz. NMT är ett FDMA/FDD system.
I GSM klämms 8 användare in på varje bärfrekvens (8 tidsluckor), såtillvida är det ett TDMA-system. I övrigt är det likt NMT, med flera bärfrekvenser och skilda frekvenser för upp- och nerlänk. För att kunna klämma in de 8 användarena på en bärfrekvens ökades bandbredden till 200 kHz. GSM är däremd ett TDMA /FDD system, underförstått att det finns flera frekvenser tillgängliga (FDMA).
I DECT valdes tidsduplex, och TDMA, TDMA/TDD, underförstått flera frekvenser tillgängliga (FDMA).
CDMA uttydes Code Division Multiple Access, där får varje användare en kod / kodnyckel som urskiljer. Kan kombineras med FDD (vanligast), TDD om så önskas. Flera frekvenser finns ofta tillgängliga. WCDMA är ett bredbandigt (W = wideband) CDMA-system.
- Fredrikks fråga om NMT450 är egentligen en fråga om spektrumeffektivitet. De här uppräknade system skiljer sig inte så mycket åt i spektrumeffektivitet, även om det mången gång har hävdats detta.
Bekymmerna för NMT450 är ungefär desamma som för det nystartade CDMA450-systemet: stora celler, litet frekvensutrymme. Kombinationen leder ofelbart till låg kapacitet. Anledningen till att operatörerna i bägge fallen valt stora celler är att den initiala investeringen kan hållas låg. För NMT450 var det naturligt då det totala antalet abonnenter antogs vara under 10000 i Sverige. En liten marknad, som krävde höga kostnader för utrustning och tjänster (40000 för en mobiltelefon, och minutpriser för samtal som endast den som inte själv betalade hade råd med).
CDMA450 marknadsstrategi får de själva förklara ....
Frekvenstilldelning utförs av regulatören, PTS i Sverige. För NMT450 fanns blott ett begränsat frekvensutrymme, sedan blev det 900 MHz istället. Historien upprepades ca 10 år senare för GSM som började på 900 och sedan utöka på 1800 MHz. Samma historia blir det för WCDMA.
NMT450 tilldelades ett mycket begränsat fekvensytrymme, ca 2 x 5 MHz, vilket gav ett litet antal användbara kanaler i varje cell. Detta då en frekvens som används i en cell inte kan användas i de omgivande cellerna, då blir det interferens: därav beteckningen cell och cellulärt.
Observera att CDMA450 inte har fått hela denna tilldelning, snarare ca 2 x 2 MHz - så det är lätt att inse kapacitetsbegränsningarna i nätet.
Fredrikks fråga besvaras huvudsakligen med ett nej, det begränsande i NMT450 var inte det faktum att varje användare fick en frekvens, utan i första hand det faktum att det var så liten frekvenstilldelning till NMT450. Och i andra hand att det var så stora celler (10- 15 W mobilstationer på 450 MHz, det räcker långt det ... ).
Nu, efter allt detta docerande, skulle jag vilja återgå till huvudfrågan: Vad skall man använda i sin båt? Jag föreslår ett bra datakort/USB-sticka som har möjlighet att köra både WCDMA:s och GSM:s kända varianter. Väljer man USB-sticka kan man ju skaffa sig en extra lång USB-kabel och hissa upp den en bit i masten om mottagningen är lite dålig.
Det bästa är att prova sig fram, bland operatörer och utrustning. Läsa alla avtal vääääldigt noga, dagens operatörer är inte direkt snälla.
/J
PS: här har jag glatt hoppat över en mängd standarder som D-AMPS (TDMA, 30 KHz), CT2 (FDMA/TDD), TD-SCDMA ... likaså de nya kommande som LTE (OFDMA), WiMax (OFDMA), .. det är ingen hejd på det, inte sant?
Tack för lektionen! Om man väljer en riktigt extra lång kabel så kan man ju se till att den räcker inom hela det område man tänker segla inom. Eventuellt skulle man kunna ha sin kabel upplindad på pulpit på en anordning som liknar ankarolina.Jaramaz skrev:Väljer man USB-sticka kan man ju skaffa sig en extra lång USB-kabel ...
/Tommy
Ja, en liten baksida med Tele2:s 99-kronors abonnemang är ju kina-stickan som kommer med. Såvitt jag förstår får man bokstavligen göra precis så - sätta den på en pinne med en förlängningssladd - föga haj-teck.
Finns det något alternativ, om man nu kan tänka sig att ha antennen högt - det skulle ju vara lämpligt och bra om jag nu förstod rätt? Dvs, finns det varianter med extern antenn?
Finns det något alternativ, om man nu kan tänka sig att ha antennen högt - det skulle ju vara lämpligt och bra om jag nu förstod rätt? Dvs, finns det varianter med extern antenn?
Anders S
Hej historien upprepar sig inte alltid, WCDMA började på 2100 MHz men nu ligger mycket fokus på 850 MHz samt 900 MHz. Där man hoppas på att kunna ersätt GSM med WCDMA på sikt.
Vi får se när det blir något kring 450 MHz. Idag finns följande definierade.
Band Tx Band [MHz] Rx Band [MHz]nbsp; Region
Band I 1920 - 1980 2110 - 2170 Europe/Asia/Japan
Band II 1850 - 1910 1930 - 1990 North America
Band III 1710 - 1785 1805 - 1880 Japan
Band IV 1710 - 1755 2110 - 2155 North America
Band V 824 - 849 869 - 894 North America
Band VI 830 - 855 875 - 900 Japan
Band VIII 880 - 915 925 - 960 Europe/Asia
Band IX 1750-1785 1845-1880 Japan
Alltså inget över 2,1 GHz ännu.
Vi får se när det blir något kring 450 MHz. Idag finns följande definierade.
Band Tx Band [MHz] Rx Band [MHz]nbsp; Region
Band I 1920 - 1980 2110 - 2170 Europe/Asia/Japan
Band II 1850 - 1910 1930 - 1990 North America
Band III 1710 - 1785 1805 - 1880 Japan
Band IV 1710 - 1755 2110 - 2155 North America
Band V 824 - 849 869 - 894 North America
Band VI 830 - 855 875 - 900 Japan
Band VIII 880 - 915 925 - 960 Europe/Asia
Band IX 1750-1785 1845-1880 Japan
Alltså inget över 2,1 GHz ännu.
Det finns lite olika varianter med externa antenner. Osäker på vilka som har det.Anders S skrev:Finns det något alternativ, om man nu kan tänka sig att ha antennen högt - det skulle ju vara lämpligt och bra om jag nu förstod rätt? Dvs, finns det varianter med extern antenn?
Jag har numera gått från instickskort till att köra via mobiltelefon. Upptäckte på Gotland Runt att det var mycket bättre mottagning på telefonerna än på 3G-kort med extern antenn. Känslan är att de flesta "3G-modem" är gjorda för cafésurfande i city.
Men med en Nokia N95 så tycker jag täckning/prestanda är "good enough" i våra vatten. Och jag är ganska petig med att alltid vara online. Skall dock prova Norska ICE då vi skall kappsegla en del i Norska vatten nästa år. Blir billigare än roaming iallafall.
Hegel och Kant höll på sitt: historien upprepar sig som en spiral. Sedan fanns det de som ville komplicera det hela.
Martin, du vet nog lika väl som jag (ser det ut som) att de högre frekvensbanden är hett omdiskuterade. Visst är det mycket nu kring 700, men ... ja. Nog om det just nu.
blur's iaktaggelse är nog helt riktig, men det går fort nu ... det finns nya instickskort och nyua USB-stickor. (Tyvärr från Qualcomm resp Huawei, vad f-n håller /// resp sem på med? sover sött?). Nå, de nya grunksen funkar bättre än de tidigare, och har dessutom HSDPA (3.6 resp 7.2 i nerlänk).
Samtidigt skall man komma ihåg att just Gotland (och Runt) är speciellt ur telekomsynpunkt. I många år har Telia ställt upp speciella flyttbara basstationer för just detta. Klart att det då prioriteras taltrafik - inkomsten /bit är betydligt högre för realtidstjänster som tal än för datatjänster (speciellt flat rate).
Samtidigt är telefonerna bra som modem, men få har HSDPA inmonterat.
Min gissning är att det är hyfsat lika bra mottagare / sändare i dataenheterna som i telefonerna, men datagrunksen sitter ofta direkt smack på datorerna som i sin tur ofta är nere i saloingen, dvs i vattenytenivå. Medan en telefon kan man hänga upp vid nergångsluckan eller så, och sedan ansluta med Blåtand.
- mitt förslag om USB-sticka med lite längre anslutningskabel och upphissning i masten ... lite ironi, lite seriöst: det kan hjälpa. Lite kvällsgympa när man ligger i viken skymd bakom en bergsknalle, kan göra att man kommer precis över trösklen.
En del av instickskorten har externantennuttag (ingen särskrivning här, inte), självklart är det små duttiga kontakter som inte är så väl specificerade, om ens alls.
Men allt detta är detaljer, prova istället! Tänk att ha flera Mbit/s ner i båten .... Jag har provat, funkar fint där jag seglar.
/J
Martin, du vet nog lika väl som jag (ser det ut som) att de högre frekvensbanden är hett omdiskuterade. Visst är det mycket nu kring 700, men ... ja. Nog om det just nu.
blur's iaktaggelse är nog helt riktig, men det går fort nu ... det finns nya instickskort och nyua USB-stickor. (Tyvärr från Qualcomm resp Huawei, vad f-n håller /// resp sem på med? sover sött?). Nå, de nya grunksen funkar bättre än de tidigare, och har dessutom HSDPA (3.6 resp 7.2 i nerlänk).
Samtidigt skall man komma ihåg att just Gotland (och Runt) är speciellt ur telekomsynpunkt. I många år har Telia ställt upp speciella flyttbara basstationer för just detta. Klart att det då prioriteras taltrafik - inkomsten /bit är betydligt högre för realtidstjänster som tal än för datatjänster (speciellt flat rate).
Samtidigt är telefonerna bra som modem, men få har HSDPA inmonterat.
Min gissning är att det är hyfsat lika bra mottagare / sändare i dataenheterna som i telefonerna, men datagrunksen sitter ofta direkt smack på datorerna som i sin tur ofta är nere i saloingen, dvs i vattenytenivå. Medan en telefon kan man hänga upp vid nergångsluckan eller så, och sedan ansluta med Blåtand.
- mitt förslag om USB-sticka med lite längre anslutningskabel och upphissning i masten ... lite ironi, lite seriöst: det kan hjälpa. Lite kvällsgympa när man ligger i viken skymd bakom en bergsknalle, kan göra att man kommer precis över trösklen.
En del av instickskorten har externantennuttag (ingen särskrivning här, inte), självklart är det små duttiga kontakter som inte är så väl specificerade, om ens alls.
Men allt detta är detaljer, prova istället! Tänk att ha flera Mbit/s ner i båten .... Jag har provat, funkar fint där jag seglar.
/J