Bymolnet med 22 m/s den 22 aug utanför Dalarö

[Segla]

I söndags (22 aug) upplevde vi en vindby på 22 m/s utanför Dalarö. Vi hade seglat över Jungfrufjärden med 11-13 m/s, sol och härlig segling. När vi närmade oss Dalarö fyr såg vi mörka mol över hela kustremsan och bytte från shorts till regnställ. När vi gick in mot fyren tog vi ner seglen och startade motorn eftersom vi annars skulle få kryssa i den smala farleden. Då ser jag som en vit stor \"rulle\" eller liksom en vägg ovanför havsytan. Jag undrar om det är en dimbank eller vad vi går in emot. Snart fick vi veta. Det var en dundrande hagelskur som drog in. Jag ser samtidigt loggen öka till 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21 för att slutligen stanna på 22 m/s. Där den står ett par sekunder innan den går ner igen till 18-19 m/s. Jag lovar att den vinden kändes. Haglet sprutade mot ansiktet så att man måste blunda. Vattnet blev helt platt eftersom vinden kom uppifrån. Efter endast 10 minuter var allt över och vi hade bara vanligt regn och 11-12 m/s.
Vad jag tror hände var att i den kallfronten som i söndags låg utefter hela Sveriges kust hade ett bymoln bildats. Sådana har formen som en svamp med foten i havet (eller på land) och drar därför ner vindar från hög höjd som både har hög hastighet och är kalla och bildar därför hagel trots att det var 22 grader varmt i söndags. Att bymolnet inte syntes på håll berodde nog på att det låg flera frontmoln bredvid. Vinden dras ner uppifrån och sprids ut som ett parasoll, därför såg vi havet bli platt och helt urblåst. Så beskrivs det här väderfenomenet i Lage Larssons folder \"Väder\" som både jag och min man hade läst om när vi en gång gick en båtkurs. Men att uppleva det i verkligheten var något annat. jag hade fullt upp med att styra båten så att vi inte skulle driva iväg. Men båten rörde sig knappt framåt i denna motvind som hette duga. Vi har en segelbåt Mamba 29 - ca 3,5 ton. Våra vänner låg ett par hundra meter framför oss och upplevde samma vindby. Efteråt trodde vi knappt att det var sant och inte bara någon videofilm som utspelats framför oss. Det hela kändes helt overkligt med Dalarös vackra villor bredvid oss i innerskärgården en vanlig söndag. Rädda hann vi dock aldrig bli, annat än strax efteråt när vår 10-årige son ropar nere från ruffen att \"Mamma, barometern har flyttat sig jättemycket säkert 2 cm bara nu sedan det började regna så där mycket\". Då undrade vi om vi hamnat i en orkan.

Men min slutliga fråga är - hur vanliga är sådana här bymoln???? Det vore intressant att få ta del av någon annans upplevelse av liknande vindby.

Hälsar
Segla

[panda]

Sommaren 2000 seglade jag strax norr om Trysunda (Ö-vik)

Dagen var helmulen och det småregnade delvis, därför syntes inte molnen på höjd. På ca en kvart ökar vinden från 6-7 till 23 m/s, enligt en båt som kom efter oss.

Vinden river upp vattenskum från dom relativt små vågorna och det regnar horisontellt. Då det här är på höga kusten fick vi fortsätta en bit innan man kunde komma in bakom en ö i lä. Ca en halvtimma blåser det hårt innan det går ner till normala kulingvindar. Åska hörs också.

Jag har inte upplevt något liknande varken förr eller senare, men visst häänder det även i våra vatten.

[Fribbe]

Jag såg en dokumentär på Discovery för några månader sedan som handlade om ett liknande fenomen som visst kallas för \"mikrofallvindar\". Dessa uppstår runt bymoln och det märkliga var att de uppstår fort och försvinner fort och att luftströmmen är riktad nedåt.
Enligt dokumentären betvivlades detta fenomen länge av metrologerna men efter ett antal mystiska flygkrascher och forskning i ämnet så visade det sig tydligen att det är relativt vanligt. Nu finns doplerradarstationer runt alla större flygplatser för att upptäcka vindarna!

Det kan ju vara något liknande ni råkat ut för om det inte bara rör sig om väldigt kraftiga frontpassager.

[SL]

Har drabbats av upplevelsen en försommardag strax norr om Trälhavet. Hårda fallvindar i kombination med hagel stora som spelkulor. Ingen rolig upplevelse i en liten Magnifik Midget, som jag inte ens hann med att reva. Lyckades dock korsa sgel och ligga bi under den värsta stormbyn.
Dessutom gick åskan ned i vattnet bredvid båten (kanske t.o.m. i båten, inga skador dock). Ibland är det bra med obefintlig elektonik.
Har bara upplevt det en gång under ca. 15 års seglande, så det är förhoppningsvis inte så vanligt.

[TW]

I juli 2002 vars jag och min sambo på väg till Limfjorden (Dk) västerifrån via Thyborön. Bl a gick vi en sträcka från Hirtshals mot Hanstholm med fantastisk segling på slör i 7-8 m/s med fullt ställ och klarblå himmel. Ett par timmar från Hanstholm blev det snabbt varmare i luften och började småregna för att ett par minuter senare ösa ner. Under tiden vi tog på oss sjökläderna ökade vinden upp mot 23 m/s. Vi hann inte ta ner storen, men släppte på focken. Vi förstod att vi var mitt inne i en lokal åskby. Vattnet omkring oss bubblade (såg ut som det kokade) med en grön färg. Vinden tryckte ner båten (en Beason 31) så att det kändes som masttoppen befann sig bara ett par meter ovan vattenytan. Båten for runt som en liten badanka. Inget fanns att göra utom att klamra sig fast och vänta. Det hela kändes som en evighet, men tog antagligen bara 5-10 min innan det plötsligt var över. Båten reste sig och vattnet såg helt lugnt ut. Vi började inventera ev skador och kontaterade en rejäl reva i storseglet som måste åtgärdas hos närmaste segelmakare. Focken var illa hanterad, flaggan och livbojen saknades. Med dessa skador tyckte vi dock vi kom billigt undan med tanke på vad vi varit med om. Kompisbåten som låg några sjömil efter oss hann få ned hela stället och klarade sig med bara en tamp i propellern. Som tur var gick tampen av. Nu vet vi att vädret kan minst sagt lurigt väster om Jylland och att oväder kan komma plötsligt och oväntat.

[Niclas]

Fenomenet är inget annat än ett riktigt kraftigt Cumulonimbusmoln. Ett moln fungerar så att det tar upp energi i framkant av molnet. Sedan går vattenångan upp genom molnet och bygger på det. När molnet blivit så högt att toppen fryser så kan det bilda nederbörd. Detta beror av att de frysta iskristallerna tar åt sig mer vatten, bildar en större iskristall och blir till slut så tung att den faller genom molnet och bildar regn eller snö.

I mer extrema fall, dvs när vid kraftigt solsken, mycket fukt i marken och hög hastighet hos molnet kommer iskristallerna att börja cirkulera i vertikalled i molnet. de stiger i framkant och sjunker i bakant men istället för att falla igenom molnet roterar det om och om igen.

Då bildas kraftigt regn eller i mer extrema fall hagel. I samband med dessa moln bildas också kraftig vind under molnet. Enligt beskrivningen ovan regnar/snöar/haglar det alltid ur bakre halvan i ett Cumulonimbusmoln.

I cirkulationen inne i molnet bildas extremt kraftiga vindar varför flygplan alltid undviker att flyga genom dessa moln!

Man känner igen ett åskmoln genom att det vanliga vackert-vädermolnet blitvit högt och fått slöjliknande utseende i toppen. Detta pga frysning.
På våra latituder blir det sällan så här kraftiga moln men ner mot ekvatorn kan dessa moln torna upp sig upp sig nästan dubbelt så högt som hos oss och därmed bilda hagel som tennisbollar

Här är en bild på ett typiskt åskmoln som underteckand tog på Ålnd i somras. Notera slöjorna i toppen till vänster av molnet. Det tunna molnet närmast har inget med saken att göra

http://hotel.dominoplaza.com/customer/d ... A5land.jpg