M.A.C. skrev:Seawolf skrev:
Den ideala autopiloten bör absolut ha ytterligare sensorer, kanske framförallt en krängningsgivare eftersom en snabb krängningsändring oftast föregår den kursändring som kommer sig av den. Roderkraften kan nog också användas som tidig info om behov av roderrörelse. Såvitt jag vet har i vart fall de vanligare modellerna inte sådana, om ens några har det. Och som sagt, sen är det mycket bråttom att få till denna rörelse....
I dom dyrare piloterna sitter ett rate gyro som ska göra just detta, känna av rörelser och justera utslaget därefter. Men dom börjar väl på 10.000 :- ( t.ex. Raymarine SPX5).
Sen finns det både snabba och starka ställdon men dom är också ganska dyra. NKE tex. har både elektriska och hydrauliska don. Den elektriska drar ju en del ström med, det lär ju den hydrauliska göra med...
Kanske skulle man kunna klara sig ganska bra med en Simrad TP32 om man kan montera den med kortare hävarm än rekomenderat, lite beroende på krafterrna i rorkulten.
Det kan gå bra, men styralgoritmerna väntar sig ett maxutslag på (typ) 30 grader och ger styrutslag därefter. Men ställer inte detta till något (roderavkänningen brukar vara intern på linjärmotorautopiloter som sitter på rorkulten, annat är det med hydraulstyrda båtar där ratten med tiden kryper, så att "mitten" kan vara litet här och där. Det som kallas "rate gyro" i moderna piloter kallas detta litet oegentligt (gammal term), eftersom det handlar om egenrörelsesensorer som inte bygger på gyroeffekt, men ändå mäter båtens rörelser i 3D. Men krängning och hävning skall de klara av annars är de inte så nyttiga - till detta kommer hur programmet i styrdatorn tolkar signalerna. Som nämnts redan, de kvalificerade piloterna har många parametrar för att fintrimma. Jag blev till exempel i stort sett av med det irriterande beskedet att "styrmotorn går, men rodret rör sig inte" (litet, litet luft i hydrauliken) genom att helt enkelt öka styrutslaget en smula. Jag kan berätta att åtminstone min Northstar (numera Simrad, och utvecklad) också mäter styrkraften genom att mäta strömmen till hydraulpumpen.
Men, om man i vislig sparsamhet tittar på marknadens minsta, enklaste och billigaste (fel ord, men ni förstår vad jag menar) autopiloter, så får man ju ställa in förväntningarna därefter. Efter att ha börjat med en Fuso på 70-talet och sedan provat Autohelm 3000, Autohelm 4000, sedan Simrad WP30 och nu till slut bitit i det ekonomisk sura äpplet med en fullspecad AP med separat styrmaskin, så kan jag nog påstå att man kan bli nöjd med en enkel pilot, om den skall nyttjas vid motorgång och korta stunder i rimliga sjö- och vindförhållanden.
