Eilean skrev:Det är nog så att just draggar är väl den typen av ankaren som helst fastnar för gott. Annars skulle man väl inte "dragga" efter än det ena än det andra.
Men skall man vara petig Toaen, har du egentligen bara förlorat ett bråkdels ankare för at det varit oklart. Det första släppte du ju vad jag förstod pga motorhaveri, sedan blev det stulet. Det sistnämda fick du loss till sist. Så det är väl bara den avbrytna flyn som egentligen räknas...
Självklart skall man köpa ankaren efter sina behov. Och jag har t.ex aldrig påstått att de som i åratal nöjt seglat runt med sina Brucekopior måste byta. Men frågan handlade faktiskt om att köpa ett nytt ankare. Och att då rekommendera en produkt som visserligen kan fungera hyggligt under idealiska förhållanden men i stort sett kan ses som ganska undermålig är fel.
Dessutom, vad som också glöms bort är att en "Brucekopia" inte är ett specifikt ankare. Det är benämningen på en ankartyp som liknar Bruce orginal men är långt ifrån en klon. Ställ ett orginal och några kopior bredvid varandra så ser ni. Skillnaderna är rätt stora och därmed även prestanda. Peters är kanske hyggligt, Nisses kan vara sämre. Man vet faktiskt inte vad man får. Tre gånger så dyrt låter ju mycket. Men det skiljer bara 700.- i exemplet. Och för det flesta är det en utgift som räcker i åratal.
Jag tror nog att ankaren som fastnat och som måste kapas loss är relativt ovanligt, särskilt i våra vatten där vi sällan ankrar i och i anslutning till byggda hamnar och inte heller har någon lång historia av fiskodling som lämnat efter sig massa skräp på botten.
Att man skall behöva överge sitt ankare för att man trasslat ihop med andras tror jag är ytterst ovanligt, vanligen brukar ju sådant gå att reda ut utan kniv...
Självklart bör man ha reservankringsrejor. Men att satsa på billigast möjliga ankare för att de fastnar och blir ett slags "förbrukningsvara" tror jag inte en sekund på. Är man orolig kan man ju alltid boja ankaret. Det handlar ju inte bara om förlusten av själva ankaret - vem vill kapa ett fint band eller en muliplaitlina?
Jag kan rekommendera en metod för att undvika att behöva lämna ett ankare som fastnat.
Nästan eller kanske alla ankare har i bakkanten ett hål. Det hålet är avsett för en så kallad tripplina. Tripplinan måste vara lika lång som vattendjupet där man ankrar. Man fäster den ena ändan av tripplinan i hålet i ankarets bakkant, sträcker linan och fäster den andra ändan i ankarlinan så högt upp som den når. Om ankaret skulle fastna, bryter man loss det genom att dra i tripplinan. Det ska mycket till för att denna metod inte skulle fungera.
Ankaret på bilden är ett äkta Bruce, som har fungerat utmärkt i många år på de flesta bottnar. Dock inte i gamla grumsedammar i Bohuslän. Där finns det nog inga ankare som får fäste.
Fuskbruce ska man nog akta sig för. De har ofta fel tyngdpunkt, är inte lika vassa i flyna och är undermåligt gjutna. Utslaget på ankarets livstid blir prisskillnaden försumbar, även om inköpskostnaden för äkta vara svider.
